Cirka 3 procent av alla födande kvinnor drabbas av placentaretention och måste genomgå manuell placentalösning i regional eller generell anestesi. Snart kan det kanske räcka med en tablett nitroglycerin sublingualt för att få placenta att lossna, enligt en ny avhandling. I denna redovisas också att vaginal behandling med kvävemonoxid (NO)-givaren Ismo vid förlossningsinduktion tycks ha effekt på utmognaden av livmoderhalsen och också på förlossningsstarten.
Placentaretention är en förlossningskomplikation som ofta är förenad med ökad blödningsrisk samtidigt som modern i samband med det operativa ingreppet tvingas att separeras från man och barn.

I en studie utförd på Östra sjukhuset i Göteborg och i Førde, Norge, inkluderande 24 kvinnor, har visats att kombinationsbehandling med oxytocin och 1 mg Nitromex sublingualt har effekt på placentaretention. Hos alla tolv kvinnor som randomiserades till aktiv behandling släppte moderkakan efter lätt dragning i navelsträngen jämfört med hos endast en kvinna av totalt tolv som fick placebotabletter. Den sammanlagda blödningen var signifikant lägre i behandlingsgruppen, sannolikt till följd av att placenta avgick snabbare.
NO-givare har i tidigare studier visats ha utmognande effekt på livmoderhalsen i tidig graviditet inför kirurgisk abort. I denna avhandling studerades effekten av vaginal behandling med 40 mg Ismo i fullgången graviditet och vid omogen livmoderhals. Vid mätning av cervixmotstånd med sk cervikal tonometer kunde signifikant lägre motstånd mätas i livmoderhalsen i behandlingsgruppen om 30 kvinnor än hos de 30 kvinnor som erhöll placebotabletter.
Vidare studerades effekten av 40 mg Ismo vaginalt i en överburenhetsstudie. 200 kvinnor med normal graviditet och omogen livmoderhals erbjöds att delta i en dubbelblindad randomiserad studie, där hälften fick placebotabletter och hälften 40 mg Ismo vaginalt. Tack vare att NO-givare hittills inte har visats orsaka hypertont värkarbete skedde förbehandling med Ismo alternativt placebo i poliklinisk form.

Resultaten visade att hos 22 kvinnor debuterade värkarbetet inom 24 timmar jämfört med hos åtta kvinnor i kontrollgruppen (P0,05). Inga negativa effekter på barnen kunde registreras vid kontroll av Apgarpoäng, behov av neonatalvård eller umbilikalt pH.
Sammanfattningsvis visade resultaten att NO-givare tycks ha effekt vid placentaretention och för cervixutmognad och förlossningsstart i fullgången graviditet. NO-givare hade signifikant blodtryckssänkande effekt och ledde till pulsstegring, dock inte av klinisk betydelse.

Biverkningar i form av huvudvärk, illamående och hjärtklappning var vanliga, men i en enkätundersökning rapporterade kvinnorna stor tillfredsställelse med den polikliniska behandlingen, trots lätta till måttliga biverkningar enligt VAS-skalor.
Resultaten kan på sikt leda till att färre kvinnor tvingas genomgå placentalösning under någon form av anestesi. Enkelheten med behandlingsmetoden kan även på sikt leda till att kvinnor även i u-länder kan få till gång till behandlingen. Dessutom ökar antalet förlossningsinduktioner idag, vilket dagens begränsade sjukvårdsresurser har svårt att klara av.
Ifall framtida studier ger stöd för att NO-givare har effekt på cervixutmognad och förlossningsstart kan fler kvinnor ges möjlighet till förlossningsinduktion tack vare lägre sjukhuskostnader med den polikliniska behandlingsformen.