Fysisk aktivitet har visat goda effekter på fysiskt och psykiskt välbefinnande efter cancerbehandling. De flesta tidigare studier bygger på individbaserade program utan uppföljning. I den aktuella studien undersöktes ca 200 skotska kvinnor under bröstcancerbehandling. De randomiserades till vanlig bröstcancerinformation eller till en tolv veckors lärarledd fysisk träning, som avslutades med att ett individuellt träningsprogram utformades. Patienterna testades före randomiseringen, efter dessa tolv veckor och efter ytterligare sex månader.

Studien visar på ökad kondition (mätt som antal meter passerade under 12 minuters gång), ökad armrörlighet och ökad livskvalitet avseende bröstcancerfrågor. Dessa signifikanta förändringar kvarstod efter sex månader. Studien visade dock ingen skillnad i total livskvalitets-, depressionsmätning eller BMI.
Författarna drar slutsatsen att kliniker ska uppmuntra till fysisk aktivitet efter bröstcanceroperation, och de som skriver riktlinjer för bröstcancerverksamheter ska erbjuda gruppträning under cancerrehabiliteringen, då det ökar det fysiska och psykiska välbefinnandet. Författarna vill att denna träning skall läggas in i den vanliga cancervården.
I Sveriges nationella riktlinjer för bröstcancervård, publicerade av Socialstyrelsen i mars 2007, får denna typ av strukturerat program lägst rekommendationspoäng (10), då expertgruppen anser att det endast finns ett visst vetenskapligt underlag. Därför finns det ett stort värde i den aktuella studien.
Styrkan i studien är att man har randomiserat patienterna och följt upp nästan 90 procent av dem efter sex månader. Artikeln är välskriven, och författarna har på ett lättbegripligt sätt presenterat sitt budskap. Det är också en styrka att de har med BMI och att även negativa resultat presenteras. Författarna hade själva hoppats på en signifikant bättre total livskvalitet och lägre depressionspoäng.

Studiens svaghet är att de inte har inkluderat sjukskrivningstid, vilket kan bero på att en låg andel av kvinnor i 50-årsåldern arbetar i Skottland. I svenska studier vet man att av dem som arbetar är nästan en tredjedel sjukskriven över ett års tid efter en bröstcancerdiagnos. Om en »kom igång-kurs« under 12 veckor kan minska sjukskrivningstiden och resultatet bekräftas i en större randomiserad undersökning med kostnadsberäkning, då tror jag att det skulle leda till att de nationella riktlinjerna ger denna typ av rehabilitering högre rekommendationspoäng.
Det kan nämnas att profylaktisk information om inskränkt rörlighet i axel/ skuldra ges rekommendationspoäng 5. I den skotska studien får man ingen information av vad de som inte gick på gruppträning fick för information om tex axelrörligheten. En sista nackdel är att längre uppföljning än sex månader behövs efter en intervention för att kunna göra kostnadsberäkningar på rehabiliteringen kontra sjukskrivningen.

Slutligen vet vi att det finns ett svagt samband mellan ökad fysisk aktivitet och minskad risk att få bröstcancer. Även om det inte är bevisat talar studier för att ökad fysisk aktivitet efter bröstcancerkirurgi minskar risken för återfall, om inte annat har det andra fördelaktiga hälsoeffekter. Därför bör vi kliniker som har bröstcancerpatienter uppmuntra fysisk aktivitet i all form.


Även om denna studie har vissa brister och även om Sveriges nationella riktlinjer för bröstcancervård ger strukturerad gruppträning låg poäng finns det skäl att uppmuntra fysisk aktivitet i alla former för bröstcancerpatienter. Risken för återfall tycks minska.