Läkare inom primärvården i Storbritannien måste bli bättre på att diagnostisera förmaksflimmer på EKG. Det konstaterar en grupp forskare i en artikel publicerad i BMJ. Författarna har studerat personal från 49 primärvårdsmottagningar i Storbritannien, en läkare och en sköterska per mottagning. Dessa har fått gå igenom ett antal EKG (12 avledningar) vardera.
Totalt har doktorerna och sköterskorna tittat på närmare 2 600 patienter över 65 års ålder som screenades för bland annat förmaksflimmer. Resultatet lämnar en del övrigt att önska. Doktorerna upptäckte 79 av totalt 99 fall av förmaksflimmer, en sensitivitet på 80 procent, och misstolkade 114 av totalt 1355 fall av sinusrytm som förmaksflimmer, vilket innebär en specificitet på 93 procent. Sköterskorna diagnostiserade ungefär lika många flimmer men hade sämre sensitivitet, dvs en större andel falskt positiva tolkningar där man tolkat sinusrytm som flimmer.
Bäst resultat uppvisade ett dataprogram som tolkar EKG, med en specificitet på 99 procent. Programmet missade dock 36 av totalt 215 fall av förmaksflimmer, vilket motsvarar en sensitivitet på 83 procent.
Slår man samman läkarbedömningen med datorprogrammet uppnås en sensitivitet och specificitet på 92 respektive 91 procent. Författarna konstaterar att många av de undersökta primärvårdsläkarna inte kunde diagnostisera förmaksflimmer ordentligt.
Att helt lita på dataprogrammets tolkning räcker heller inte, skriver de, och efterfrågar mer utbildning inom fältet.



Dataprogram tolkade EKG bäst, men med missar, näst bäst var läkare och sämst sjuksköterskor.