Flera länder har genomfört tvingande berikning av cerealieprodukter med folsyra, tex USA sedan januari 1998 och Kanada sedan november 1998, för att om möjligt reducera uppkomsten av neuralrörsdefekter under den tidiga fosterutvecklingen.
Redan 2004 kunde USA redovisa en 20-procentig minskning av fallen av neuralrörsdefekter och en 32-procentig minskning av förhöjda maternella alfa-proteinvärden i serum. Costa Rica har rapporterat en 74-procentig minskning av fallen av neuralrörsdefekter sedan berikning infördes.

Kanadas berikningsprogram uppskattas öka intaget av folsyra med 0,15 mg per dag och person. Studien redovisar alla levande, dödfödda och aborterade barn med diagnosen neuralrörsdefekt under perioden 1993 till 2002 från sju provinser bland totalt 1909741 födslar. När berikningen genomförts till fullo sjönk prevalensen av neuralrörsdefekter från 1,58 per 1000 till 0,86 per 1000, dvs en total minskning med 46 procent (95 procents konfidensintervall 40–51). Minskningen var störst i de områden som tidigare visat störst risk.
I Sverige är det genomsnittliga beräknade folatintaget från kosten relativt lågt, för vuxna kvinnor 0,195 mg/dag (Statens livsmedelsverk, 1994), att jämföra med rekommenderat dagligt intag (RDI) 0,3–0,4 mg/dag. Den allra största delen av kostens folater är komplexfolater, som måste reduceras till monofolatform av ett zinkberoende enzym i övre tunntarmens yta innan upptag kan ske i mukosacellerna. Folsyra är den enkla folatformen som kan tas upp både aktivt och via passiv diffusion, oberoende av enzymaktivitet och mukosans utseende.

Dåliga kostvanor, alkoholproblem, hereditära enzymdefekter (MTHFR C677T), mukosaskador, tex glutenintolerans, och behandling med antiepileptika är de vanligaste orsakerna till folatbrist.
Det är ytterst angeläget att identifiera och adekvat behandla dessa riskgrupper med folsyra före konceptionen och under den första trimestern för att minska risken för fostermissbildningar.



Genom att identifiera och behandla riskgrupper med folsyra – före konceptionen och under den första trimestern – minskar man risken för fostermissbildningar.