Strikt reglering av blodsockervärdet till 6,1 mmol/l efter kirurgi kan förbättra prognosen [1] och har blivit praxis inom postoperativ intensivvård. Det finns dock ingen konsensus om hur tidigt behandlingen måste startas.

I en ny studie om blodsockerkontroll vid hjärtkirurgi fanns det ingen vinst i att redan perioperativt sänka blodsockervärdet till 4,4–5,6 mmol/l, jämfört med att starta kontrollen först vid ankomst till intensivvård [2]. Alla i behandlingsgruppen fick noggrann perioperativ blodsockerreglering med insulininfusion (målet var att hålla blodsockervärdet under 5,6 mmol/l), medan kontrollgruppen behandlades konventionellt (med målet att perioperativt hålla blodsockret på 8,3–11,1 mmol/l). Postoperativt erhöll båda grupper insulininfusion med samma strikta protokoll i 24 timmar.

Fördröjningen i insättande av noggrann behandling i kontrollgruppen blev således enbart ca 230 minuter, motsvarande operationstiden. Den enda statistiskt signifikanta skillnaden mellan grupperna var en högre slaganfallsfrekvens i behandlingsgruppen (8 vs 1); emellertid diskuterar författarna även något ökad dödlighet (4 vs 0) i denna grupp.
Viktiga riskfaktorer för slaganfall, såsom förekomst av hypertoni, klaffkirurgi och framför allt grad av kroppspulsåderns förkalkning (perioperativa slaganfall är oftast av embolisk natur), ingick dock inte i riskanalysen.
Dessutom var incidensen av tidigare slaganfall/TIA något högre i behandlingsgruppen (11 vs 7 procent), samtidigt som förekomsten av flera dödsfall i behandlingsgruppen sannolikt avspeglar en slumpartad effekt till följd av en liten patientpopulation kombinerad med låg mortalitet.

Det är därför orimligt att dra någon större slutsats om orsaken till döds- eller slaganfallsfrekvenserna i denna studie, men i ljuset av nuvarande evidens måste ändå akut strikt perioperativ blodsockerkontroll betraktas som experimentell behandling.