De kunskapsbanker som skapats efter framför allt kartläggningen av människans genom har skapat förutsättningar för en mer holistisk inriktning för diagnostik och behandling inom västerländsk medicin. Möjligheten till en mer personlig medicinering diskuteras.
En ny metodik, systembiologi, har vuxit fram och innebär ett samordnat sätt att studera biologiska system genom att mäta och integrera genetiska, proteomiska och metaboliska data. Den nya teknikens förmåga att analysera komplexa system har väckt förhoppningar om en legitimering av en tidigare svårförklarlig behandlingsform, traditionell kinesisk medicin (TCM). Den senaste tiden har Natures tidskrifter gett utrymme åt att beskriva tillståndet och utvecklingen inom medicinen i Kina. I en serie artiklar beskriver Jane Qiu förhoppningarna om systembiologins roll i spridandet av den i våra ögon alternativa behandlingsformen [1-3].

Att smälta samman två världar är problematiskt. Den västerländska medicinens vetenskapsgrund har svårt att med tidigare använda metoder och synsätt förklara och undersöka TCM, som har en starkt holistisk syn på en individs funktion och dysfunktion. Västerländsk medicinsk forskning bygger på randomiserade, kontrollerade studier. Farmaceutisk forskning har ofta varit utformad för att kartlägga och påverka enskilda faktorer. Ett sådant reduktionistiskt synsätt fungerar dåligt för att förklara österländsk medicin, och relativt få studier som visar nyttan av TCM finns publicerade utanför Kina.
Användning av systembiologisk metodik i undersökningen av TCM förutspås kunna vara det angreppssättet som ska överlappa den kulturella skillnaden och ge västerländsk acceptans. Inom TCM är varje individ unik, varje behandling individualiserad, och medikamenterna innehåller flera olika komponenter. Systembiologins metodik har precis den typen av utgångspunkt med analys av ett flertal skilda komponenter.

I sökandet efter nya preparat sneglar västvärldens läkemedelsföretag allt oftare på traditionella behandlingsmetoder. Samtidigt hittar allt fler patienter alternativa terapiformer. TCM är en av de äldsta, fortfarande utövade hälsofrämjande traditionerna och har spridit sig till andra etniska grupper globalt. Läkekonsten har mer än 3000 år gamla anor, och riktlinjerna för dagens utövande form av läran har följts i mer än två millennier.
Samtidigt som jakten på nya aktiva substanser pågår bland läkemedelsföretagen vill Kina in på den medicinska marknaden. Nyligen har den kinesiska regeringen deklarerat att den traditionella medicinen ska moderniseras, och dess verkan ska beläggas vetenskapligt. Målet är export: en globalisering av TCM till år 2020. Till skillnad från tidigare satsningars ensidiga jakt på isolerade aktiva substanser ska nyttan av flera olika behandlingssätt nu klarläggas.

Läkemedel i västerländsk medicin verkar genom att antingen motverka patologiska mål eller antagonisera patogena faktorer. TCM inriktar sig i stället sig på kroppens specifika reaktioner på sjukdomsalstrande faktorer, och terapin strävar efter att korrigera rubbningar. Behandlingen tänks förlita sig till kroppens självreglerande förmåga och fokuserar på bibehållandet av hälsa.
Olika synliga kroppsliga svar på sjukdom manifesteras i skilda »mönster« eller »syndrom«, som kallas Zheng. Zheng är alltså en sammanfattning av ett specifikt tillstånd. Helt skilda sjukdomar kan ge upphov till identiska mönster, som behandlas med samma terapi. På samma sätt kan en specifik sjukdom manifestera sig i flera olika Zheng, med olikartad medicinering som följd. Variationerna av Zheng, med skilda terapiformer, är en av de viktigaste orsakerna till svårigheterna med att utföra randomiserade, kontrollerade studier.

Ytterligare en faktor som försvårar vår förståelse av TCM är att basen för läkekonsten vilar på uråldrig kinesisk filosofi. Stor betydelse har tex läran om yin– yang, energibalans, och qi, livsenergin, vars teori är att sjukdom handlar om blockeringar i energikanaler. Central är också läran om de fem elementen, trä, eld, jord, metall och vatten, där människans kropp och sjukdomar delas in enligt sin karakteristik.
Behandlingarna bygger bla på mediciner från växt- och djurriket. Akupunktur och moxibustion, dvs örtbränning på eller nära kroppen, förekommer också. Örtmedicinerna spelar en central roll, och varje behandling är helt individuell. I varje örtblandning kan upp till ett 50-tal arter ingå, och de ges i ett flertal brygder där varje ingrediens ska ge största nytta och även kunna motverka biverkningar av andra komponenter. Synergism och kompabilitet är devisen för de olika mixturerna, som ges samtidigt .
Vilka substanser i örtmedicinerna som är verksamma och vilken verkningsmekanism de har är, ur västerländsk synvinkel, i stort sett okänt. Dessutom saknas en övergripande kontroll av produktionen för många mediciner, och en örts växtplats gör att innehållet kan variera. Till och med faktorer som skördebetingelser kan förändra sammansättningen [4].

I sökandet efter läkemedelskandidater från kinesiska örtmediciner har läkemedelsbranschen, på samma sätt som man tidigare gjort i naturen, letat på ett reduktionistiskt sätt efter bioaktiva ämnen. I jakten på enskilda verksamma molekyler förloras i regel effekten av en tänkbar synergism mellan olika ämnen som kan ingå en traditionell medicinblandning. Systembiologi kan vara ett sätt att befästa just sådana samband. På samma sätt skulle effekter av eventuella prekursorer, som får sin effekt först efter metabolisering i kroppen, kunna hittas.

Synen på TCM i Kina är kluven. Västerländsk medicin har utövats en längre tid, och båda systemen existerar hand i hand. Men stora delar av befolkningen har varken fysisk eller ekonomisk tillgång till västerländsk medicin utan förlitar sig helt på TCM.
Landets skeptiker hävdar att den traditionella medicinen inte har ett berättigande, då den är fylld av pseudovetenskap och mysticism. Samma tvivel uttrycks på ledarplats i Nature, där även förhoppningar om systembiologins klargörande roll för TCM ifrågasätts [5]. Alla konstruktiva angreppssätt för att utvinna nytta ur traditionella läkekonster välkomnas, men metodiken är ännu i sin linda, och pseudovetenskapen i den kinesiska medicinen anses ta för stor plats.



Foto:SPL/IBL
I traditionell kinesisk medicin är varje individ unik, varje behandling individualiserad, och medikamenterna innehåller flera olika komponenter. Systembiologins metodik har precis den typen av utgångspunkt med analys av flera olika komponenter. Bilden: Kinesiska örtläkemedel.