Incidensen av plötslig spädbarnsdöd (sudden infant death syndrome, SIDS) har minskat sedan det förebyggande rådet, att låta spädbarnen sova på rygg, introducerades. Plötslig spädbarnsdöd är dock fortfarande en dominerande orsak till död under första levnadsåret och är en exklusionsdiagnos.
Olika bakomliggande orsaksmekanismer har diskuterats, bla avvikelser i hjärt- och lungfunktion och mera specifikt i hjärnans serotonintransmittorer. Ett samband mellan SIDS och långt QT-syndrom (LQTS) grundat på EKG-undersökningar föreslogs redan i mitten av 1970-talet. I slutet av 1990-talet publicerade Schwartz och medarbetare en stor EKG-studie, som visade ett samband mellan QT-förlängning på EKG under första levnadsveckan och risk för SIDS [N Engl J Med. 1998;338:1709-14]. Deras förslag om neonatal EKG-screening för att identifiera spädbarn med risk för SIDS ledde till en intensiv och känsloladdad diskussion bland framför allt amerikanska barnläkare.
Under de senaste fem åren har det presenterats molekylärgenetiska tecken på medfött LQTS hos enstaka spädbarn som avlidit under diagnosen SIDS [Am J Cardiol. 2005;95:433-4]. I ett amerikanskt material [Cardiovasc Res. 2005; 67:388-96] identifierades vid postmortemundersökning hos fyra av 93 undersökta SIDS-patienter (5 procent) LQTS-mutationer ledande till både natrium- (LQTS3) och kaliumjonkanalssjukdom (LQTS1, LQTS2).

I en aktuell studie presenterad i Circulation har ett flertal LQTS-gener studerats hos 201 norska spädbarn avlidna under diagnosen SIDS vid en medelålder av 3,5 månader [1]. Den molekylärgenetiska undersökningen omfattade sju olika gener associerade med LQTS. Undersökningen påvisade åtta mutationer och sju sällsynta varianter ledande till elektrofysiologisk dysfunktion hos 19 av de 201 undersökta spädbarnen (9,5 procent). Denna siffra utgör troligen en underskattning, då sjukdomsframkallande mutationer för närvarande identifieras endast hos ca 70 procent av definitiva LQTS-patienter. De flesta varianter (hos 50 procent av fallen) förekom i genen SCN5A (LQTS3), vilken hos äldre barn och vuxna med den kliniska diagnosen LQTS utgör endast mindre än 10 procent. De påvisade genetiska förändringarna kunde inte återfinnas i en norsk kontrollgrupp av avlidna vuxna och spädbarn och utgör således inte vanligt förekommande varianter i den norska befolkningen. Riskfaktorer som att sova på mage och rökning hos modern förekom i lika proportioner hos spädbarn med SIDS oavsett om en mutation påvisades eller inte.

I en samtidigt publicerad artikel har de ovan funna mutationerna och varianterna i SCN5A studerats med hänsyn till den funktionella betydelsen [2]. Natriumkanaldysfunktion av varierande grad kunde påvisas, och fyndet ger ett starkt biofysiskt underlag för ökad arytmikänslighet vid plötslig spädbarnsdöd.
Det är således klarlagt att några SIDS-dödsfall orsakas av en primär elektrisk sjukdom, långt QT-syndrom. Utifrån aktuella studier skulle 10–15 procent av dessa dödsfall kunna förklaras av en kardiell jonkanalssjukdom.
Vid inträffat oförklarligt dödsfall hos spädbarn kan vid rättmedicinsk utredning molekylärgenetisk diagnostik övervägas med frågeställningen LQTS. Tolkningssvårigheter kan dock uppstå på grund av fynd av sällsynta varianter. Det är också av stor vikt vid misstanke om SIDS orsakat av ett tidigare okänt långt QT-syndrom att inkludera en noggrann familjeanamnes och att vid behov erbjuda genetisk vägledning och kardiologisk uppföljning i familjen.
Screening av EKG under första levnadsmånaden för att diagnostisera, behandla och således förhindra arytmidödsfall har föreslagits. EKG-screening uppfyller emellertid inte kriterierna för generell screening; exempelvis föreligger ett mycket lågt positivt prediktivt värde (1,5 procent). Den vanligtvis använda behandlingen av LQTS, med betablockerare, är inte heller optimal då den i den aktuella studien dominerande genen, SCN5A, är involverad.