Första veckan efter en TIA eller mindre stroke är kritisk. Men tiden från symtom till behandling är i många fall lång. I England sker bedömning via tidbokat besök på specialistmottagning. Så var också fallet i Oxford, där EXPRESS-studien [1] genomfördes.
EXPRESS-studien utgör en del av en större populationsbaserad undersökning kallad OXVASC [2-5]. Den bedrivs genom aktiv insamling av alla fall av stroke och TIA i en kohort omfattande 91000 individer, som är listade hos 63 primärvårdsläkare vid nio mottagningar. EXPRESS-studien hade som syfte att förkorta tiden som gick mellan det att patienten sökte vård och behandling sattes in. Behandlingen kunde bestå i trombocythämmare, statiner, ACE-hämmare och i vissa fall perorala antikoagulantia eller karotiskirurgi.
I första studiefasen, mellan åren 2002 och 2004, remitterades patienterna via fax till specialistmottagningen. Patienterna kom till klinisk bedömning, datortomografi av hjärnan och EKG inom tre dagar (medianvärdet). Ultraljudsundersökning av hjärtat ordnades inom en vecka. Remissvaret, med råd om behandling, faxades tillbaka till inremitterande läkare inom 24 timmar räknat från den kliniska bedömningen. I andra studiefasen, mellan 2004 och 2007, kunde patienterna komma direkt till specialistmottagningen. Väntetiden förkortades till mindre än en dag (medianvärdet). Behandling sattes in direkt på mottagningen, och recept för en månads förbrukning skrevs ut. Remissvar faxades inom 24 timmar.
Den största andelen av de patienter som drabbades av TIA eller mindre stroke i kohorten under studietiden kom till specialistmottagningen (48,5 procent). En betydande andel hamnade på sjukhus (47,5 procent), och några sökte inte alls (4,0 procent).
Hälften av patienterna kom således till specialistmottagningen. Av dessa var 33 procent gamla, 80 år eller äldre. Efter en månad hade 97 procent fått acetylsalicylsyra. Det gällde både fas 1 och 2. Motsvarande siffror för statiner och blodtrycksläkemedel var cirka 60 procent i fas 1 och 80 procent i fas 2. Endast 5 procent genomgick karotiskirurgi. Resultatet av insatta åtgärder är förvånande gott. Under fas 1 insjuknade 63 patienter (9,9 procent) i stroke i hela kohorten jämfört med 27 (4,2 procent) under fas 2, en minskning med 5,4 procent i absoluta tal och 54 procent i relativa. Om man enbart ser till den andel (48,5 procent) patienter som kom till specialistmottagningen var motsvarande siffror 32 (10,3 procent) under fas 1 och 6 (2,1 procent) under fas 2, en nedgång med 7,2 procent i absoluta tal och 79,6 procent i relativa.
Det finns inga tecken på att andelen hjärnblödningar i kohorten ökade under studietiden. Antalet gastrointestinala blödningar var lågt, tre i fas 1 och fyra i fas 2. Under studietiden inträffade tre hjärtinfarkter i fas 1, jämfört med en i fas 2. Vad gäller dödsfall inträffade sju i fas 1 och fyra i fas 2.
Konklusionen av EXPRESS-studien blir att alla fall av TIA och mindre stroke skall handläggas akut. Dessutom kan man med god säkerhet kombinera flera behandlingar redan de första dagarna.