Allt fler spädbarn som föds mycket eller extremt för tidigt överlever till följd av den framgångsrika utvecklingen av den perinatala vården. Även om andelen barn med större neurologiska skador minskat har många studier beskrivit betydande svårigheter under skolåren för mycket eller extremt för tidigt födda. Vilka konsekvenser den för tidiga födseln får för deras utbildning och yrkesliv i vuxen ålder har dock till stor del varit okänt.

Medicinska födelseregistret startades 1973, och de första kohorterna har nu nått vuxen ålder. I ett samarbete mellan Karolinska institutet och Epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen gjordes en uppföljning av en svensk nationell kohort på 522310 barn födda 1973– 1979, varav 22113 var födda före 37 gestationsveckor, med avseende på funktionshinder, utbildning och inkomst i nationella register vid 23–29 års ålder.
Vår studie visar att flertalet av även de allra mest för tidigt födda försörjde sig själva och hade flyttat hemifrån vid uppföljningen. Samtidigt kunde vi dock notera en stegvis ökning av funktionshinder i ung vuxen ålder parallellt med ökande grad av för tidig födsel [1].
Totalt 13,2 procent av barn födda i gestationsveckorna 24–28 och 5,6 procent födda i gestationsveckorna 29–32 erhöll ekonomiskt stöd från samhället på grund av funktionsnedsättning eller sjuklighet. Det innebar att risken för de två grupperna tillsammans var nästan fyra gånger så stor som för barn födda i fullgången tid (gestationsvecka 39–41) efter att analysen justerats för andra viktiga perinatala och socioekonomiska faktorer.

Måttlig (33–36 gestationsveckor) och marginell (37–38 gestationsveckor) för tidig födsel innebar, något överraskande, också signifikant ökade risker och stod för 74 procent av den totala kostnaden för funktionshinder associerade med för tidig födsel. De grupperna betydde i ett samhällsekonomiskt perspektiv alltså mer än mycket eller extremt för tidig födsel.
Med dagens medicinska nyföddhetsvård överlever fler extremt för tidigt födda än på 1970-talet samtidigt som kvaliteten i vården av dem som överlever har förbättrats på många olika sätt. Det går därför inte att dra några säkra slutsatser om framtiden för de barn som föds för tidigt i dag utifrån denna studie. Då andelen extremt för tidigt födda barn som drabbades av svåra neurologiska funktionshinder på 1990-talet var ungefär densamma som på 1970-talet finns det dock anledning att tro att studien har viss relevans även för dagens nyfödda [2].

Den här studien visar att för tidig födsel är kopplad till betydande långtidseffekter även om den stora majoriteten av till och med de mest underburna barnen verkade leva produktiva och självförsörjande liv i ung vuxen ålder. Måttligt underburna barn står för den största delen av kroniska funktionsnedsättningar som är kopplade till för tidig födsel och behöver uppmärksammas mer i klinisk utveckling och forskning.