Prognosen vid differentierad tyreoideacancer (DTC) är mycket god, och i de flesta studier överskrider 10-årsöverlevnaden 90 procent efter diagnos och behandling. Diskussioner världen över har förts om hur extensiv den kirurgiska behandlingen bör vara.
Många förespråkar total tyreoidektomi med postoperativ radiojodbehandling, medan andra anser att det räcker med hemityreoidektomi för de mindre tumörerna. Målet med denna studie var att ta reda på om den kirurgiska tekniken och olika postoperativa behandlingar påverkade överlevnaden för patienter med DTC.

Från det svenska cancerregistret identifierades 5123 patienter med DTC under perioden 1958–1987. Under samma period identifierades, ur dödsorsaksregistret, de 693 patienter som avlidit i sin DTC. För 595 av dessa kunde data insamlas från journaler och analyseras. Lika många kontroller (dvs patienter med DTC som inte avlidit i sin sjukdom) matchades med avseende på kön, ålder och kalenderperiod, och samtliga följdes fram till år 2000. Denna sk nested fall– kontrollstudie omfattade således nära 1200 patienter.

Patienter som inte hade opererats alls hade sämst prognos. Risken att avlida påverkades inte av vilken kirurgisk teknik som använts (subtotal eller total tyreoidektomi, hemityreoidektomi etc) med undantag för patienter med DTC i TNM-stadium III, som hade bättre överlevnad efter total tyreoidektomi. I samtliga stadier var ett av de viktigaste kriterierna för bättre prognos att den första operationen gjorts med radikalt avlägsnande av primärtumören. Omfattningen av operationen i övrigt påverkade således inte prognosen i TNM-stadium I och II.
För de patienter som fick ett lokalrecidiv ökade risken för död i DTC under uppföljningsperioden femfaldigt. Däremot påverkade den postoperativa behandlingen (radiojod och kemoterapi) inte överlevnaden gynnsamt.
Det ideala när man ska studera överlevnadseffekt efter en viss behandling är prospektiva, randomiserade studier. För DTC-patienter är en sådan studie sannolikt inte genomförbar på grund av den relativa sällsyntheten, den mycket goda prognosen samt behovet av många decenniers uppföljningstid.

Denna populationsbaserade nested fall– kontrollstudie omfattar ett större antal patienter som avlidit i DTC än någon annan studie. Vi kunde därmed värdera olika faktorers inverkan på överlevnad och bla visa att den viktigaste prognostiska faktorn för patienter med DTC är radikalt borttagande av tumören.
Valet av kirurgisk metod är av mindre betydelse, med undantag för patienter med DTC i TNM-stadium III. Adjuvant behandling kan möjligen uppskjuta recidiv men tycks inte avgörande för överlevnad på sikt.