Bells pares, perifer pares av facialisnerven av oklar orsak, är ett tillstånd som varje år drabbar 20–30 per 100000 personer i olika åldrar. Normalt brukar paresen försvinna av sig själv, och ca 70 procent av patienterna tillfrisknar helt. För en mindre del, 20–30 procent, leder Bells pares dock till bestående skador som kan vara handikappande, tex spasm i ansiktet, nedsatt känsel, nedsatt smakkänsla, dålig/ingen produktion av tårar, eller kosmetiskt störande.
Kortison används i många länder i världen som behandling. Då mycket tyder på att genesen skulle kunna vara viral i en stor andel av fallen och bero på infektion med herpes zoster eller herpes simplex används ibland även antiviral medicinering, som aciklovir, vid sidan av glukokortikoider.

Forskare från Storbritannien har undersökt behandlingsformer vid Bells pares i en studie presenterad i New England Journal of Medicine. Närmare 500 patienter som sökte vård för Bells pares senast 72 timmar efter symtomdebut har ingått i studien. Patienterna har lottats till behandling i tio dagar med kortison och/eller aciklovir alternativt placebo. Uppföljning skedde nio månader efter behandling, vid vilken det noterades om patientens besvär gått helt i regress.

Resultaten visar att bland de placebobehandlade hade besvären gått helt i regress i 85,2 procent av fallen. För de kortisonbehandlade var siffran 96,1 procent, vilket alltså innebär en 11-procentig absolut riskreduktion vid kortisonbehandling jämfört med placebo. Men för gruppen som fått aciklovir var det bara hos 78 procent som besvären helt försvunnit – alltså färre än i placebogruppen. För dem som fick både kortison och aciklovir noterades total symtomfrihet hos 92,7 procent, vilket alltså är en lägre andel än för dem som fick enbart kortison.

Resultaten går stick i stäv med en annan studie, i vilken det visades att antiviral terapi med valaciklovir i kombination med kortison ledde till bättre resultat än bara kortison. I den studien användes valaciklovir och inte aciklovir. New England Journal of Medicine skriver på ledarplats att bättre biotillgänglighet hos valaciklovir skulle kunna vara en bidragande orsak till skillnaden i resultat och efterfrågar fler studier på effekten av just valaciklovir vid Bells pares. Tidskriften konstaterar också att den aktuella studien befäster glukokortikoidernas plats i behandlingsarsenalen mot Bells pares.