Bulimi är ett handikappande tillstånd som drabbar upp till 3 procent av flickor i tonåren. Kunskapen om ungdomar med bulimi är bristfällig jämfört med vad vi vet om vuxna med samma tillstånd, där behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT) har stark evidens. Generellt saknas studier som undersöker effekten av olika behandlingsmetoder för ätstörningar. Problemet är att i vårdsökande populationer har 40–60 procent atypiska ätstörningssymtom, för vilka behandlingsstudier saknas helt. Den evidensbaserade behandlingsmetod som kan rekommenderas för ungdomar med anorexi är familjeterapi.

Ett välkommet tillskott är därför resultaten från en ny randomiserad studie som visar att familjeterapi har god effekt även vid bulimi. Den familjeterapeutiska metod som används i studien är en anpassad version av en välkänd och välbeprövad form av familjeterapi som utvecklats vid Maudsley Hospital i London, där man har lång erfarenhet av att behandla anorexi.
I studien, som genomförts vid University of Chicago, randomiserades 41 patienter till familjeterapi med fokus på att mobilisera föräldrarna att hjälpa barnet att minska hetsätning och kräkning och 39 kontroller till en manualbaserad individuell psykoterapi av stödjande karaktär. Vid sexmånadersuppföljningen hade familjeterapigruppen förbättrats mer i termer av mindre hetsätning och kräkning. Det är svårt att värdera kontrollbehandlingen, eftersom den inte är en vanlig metod i Sverige.

En metodologisk svaghet i studien är att familjebehandling jämförs med individuell behandling. Tidig upptäckt och tidiga behandlingsinsatser är helt avgörande för god prognos för patienter med ätstörningar. Resultaten är inte oväntade men understryker att familje- och relationsorienterade interventioner sannolikt är centrala för framgångsrik behandling av både anorexi och bulimi i ungdomsåren.