Guldets symtomlindrande egenskaper vid reumatoid artrit (RA) är kända sedan länge, även om senare års forskningsframsteg och nya preparat inom fältet gjort att guldbehandling nu sker allt mer sällan. Redan i början på 1900-talet började injektioner med guld ges till RA-patienter, men trots detta är mekanismen genom vilken guldet verkar smärtstillande och antiinflammatoriskt hos RA-patienterna ofullständigt känd.

Nu har dock forskare från bla Karolinska institutet identifierat en möjlig mekanism. Forskarna har tittat på HMGB1 (high mobility group box chromosomal protein 1), en molekyl som medierar inflammation om molekylen befinner sig utanför cellen men som intracellulärt, närmare bestämt i cellkärnan, har en annan roll, nämligen som transkriptionsfaktor. Uttrycket av molekylen varierar på olika ställen i kroppen och är högt bla i leder, och det är dess proinflammatoriska egenskaper i just leder som gör att den tros vara central för utvecklingen av RA.

Författarna stimulerade sekretion av HMGB1 från celler från möss och människa. En grupp celler gavs därefter guldsalt. Det visade sig att celler som behandlats med guld släppte ut mindre HMGB1 från cellkärnan, vilket alltså resulterar i lägre halter av molekylen som kan påverka immunsystemet och verka proinflammatoriskt extracellulärt.

Guld tros påverka utsläppet av HMGB1 från cellerna genom att interferera med interferon-(beta) och kväveoxid. Om rönen leder till en renässans för guld som behandlingsmedel mot RA återstår att se, men forskarna spekulerar över att den nu klarlagda mekanismen kan utgöra grunden för nya preparat mot RA.