Strålning från datortomografi (DT) kan komma att orsaka upp mot två procent av alla fall av cancer i USA. Den skarpa varningen levereras av amerikanska forskare från Columbiauniversitetet i New York i en studie som presenteras i New England Journal of Medicine.
I USA, liksom i hela västvärlden, har användningen av DT ökat kraftigt under senare decennier. 1980 gjordes runt tre miljoner DT-undersökningar i USA, och under 2006 var siffran 62 miljoner. Av dessa gjordes fyra miljoner undersökningar på barn. Just användningen på barn hör till de områden där antalet DT-undersökningar växt snabbast. Orsaken är lägre priser men också ökad bekvämlighet; en DT går i dag mycket fort och kan göras på bara ett par sekunder. Det gör att barnen kan undersökas utan att behöva sövas.

Buk och huvud är de »områden« där flest DT-undersökningar görs. Den strålning som patienten utsätts för vid DT är högre än vid traditionell röntgen. Författarna konstaterar att en DT-buk resulterar i runt 50 gånger högre strålning för bukorganen än en slätröntgen. Cancerrisken, som en konsekvens av den högre strålningen vid DT, är en fråga som lyfts fram allt mer under senare tid. Ännu har dock inga storskaliga epidemiologiska studier gjorts över DT-användning och cancerrisk. En omfattande studie ska just ha påbörjats, men det kommer att dröja åtskilliga år innan resultaten står klara.

För att beräkna cancerrisken av strålningen från DT har författarna till den aktuella studien tittat på vilken strålning olika organ får vid DT-undersökning. Därefter har data med cancerincidens och mortalitet inhämtats från individer som bott i närheten av områden där en atombomb detonerat och som överlevt. Den strålningsdos en DT resulterar i för olika organ har satts i relation till strålningsdoserna boende runt bombdetonationen utsatts för och den ökade cancerrisk detta inneburit. Författarna konstaterar att den strålningsdos en individ utsätts för vid 2–3 DT-undersökningar är inom gränserna för vad som är en »signifikant ökad cancerrisk«.
Författarna beräknar att strålning från DT kan komma att orsaka så mycket som 1,5–2 procent av alla fall av cancer i USA givet dagens DT-användning. Något långsökt kan kanske tyckas, och faktum är att studien fått kritik såväl metodologiskt som för att den är överdrivet alarmerande. Till kritikerna hör bla Arl Van Moore jr, ordförande i American College of Radiologys styrelse, som uppger till New York Times att studien kan ifrågasättas på metodologiska grunder, men han konstaterar samtidigt att den lyfter fram en potentiell hälsofara i strålkastarljuset.

Vad kan då göras för att minska strålning och cancerrisk kopplat till datortomografi? Vid sidan av nya, bättre DT-maskiner med lägre strålningsdoser pekar författarna på att DT bör ersättas med andra undersökningar som ultraljud och magnetkamera (MR) i större utsträckning än vad som sker i dag. Viktigast är dock att läkare och vårdpersonal måste bli mer försiktiga med att använda DT.
Visserligen är strålningsrisken för en enskild patient ofta liten i jämförelse med de risker som relaterar till den diagnostiska frågeställningen som föranleder beslutet om en DT-undersökning. Men vårdpersonal måste trots detta lära sig att vara mer försiktiga med att använda datortomografen, skriver författarna, som hänvisar till beräkningar om att en tredjedel av alla DT-undersökningar görs helt i onödan. Stämmer andelen betyder det att det årligen sker 20 miljoner DT-undersökningar helt i onödan i USA, varav en dryg miljon av dessa på barn.

En färsk svensk studie gjord av Statens strålskyddsinstitut, som presenterades vid riksstämman i slutet av november, är inne på samma spår. Studien hävdar att var tionde DT-undersökning görs i onödan. Forskarna har tittat på 2435 DT-undersökningar gjorda på olika platser i Sverige under en och samma dag. Frågeställningarna har granskats, och runt var tionde undersökning gjordes i onödan eller kunde ha ersatts med en MR- eller ultraljudsundersökning, konstaterar författarna. Särskilt när det gällde DT av hjärnan gjordes många undersökningar i onödan, visar den svenska studien.




Läs även

Bifynd vid MR-undersökning av hjärnan – hur ska vi hantera dem?