För patienter med hjärt–kärlsjukdom kan det vara viktigt att sluta röka, ändra dieten, öka rörelseaktiviteterna och reducera alkoholintaget. I sådana fall har läkare rekommenderats att fokusera på en beteendeförändring i sänder.
I en randomiserad studie med tre armar jämförs sådan rådgivning med att ge information och råd om samtliga beteenden samtidigt och med en kontrollgrupp [1]. Oavsett intervention hade mindre än 10 procent av patienterna förändrat två av tre beteenden vid 18 månaders uppföljning. Vid 6 månader hade alternativet med fokus på samtliga beteenden bättre resultat, om än inte signifikant, än såväl den sekventiella rådgivningen som den behandling som kontrollgruppen fick. Patienterna i kontrollgruppen fick informationsmaterial och provtagning med uppföljning var sjätte månad. I de båda andra grupperna kompletterades informationsmaterial med rådgivning, och efter varje sexmånadersuppföljning följde sju telefonburna 15 minuter långa motiverande samtal enligt särskilt schema.
Forskarna drar slutsatsen att det inte finns stöd för sekventiell rådgivning utan snarare för att det är bättre att fokusera på alla beteenden samtidigt. Det är en metodiskt välgjord studie, och de studerade interventionerna är utformade enligt de senaste forskningsrönen. Interventionerna är möjliga att införa i primärvården, vilket gör studien kliniskt relevant även i detta avseende.
Resultaten understryker behovet av fler studier på ett eftersatt forskningsområde inom primärvården där kompetent rådgivning skulle kunna öka effektiviteten inom vården och rädda liv. En brist i studien är att integriteten i interventionerna inte kontrollerats. Det blir alltmer stöd för att integriteten i den levererade interventionen måste kontrolleras. Vad gäller motiverande samtal visar studier att blott välgjorda motiverande samtal leder till att patienten påverkas [2, 3] och att detta har samband med genomförd beteendeförändring [4]. Vid utformning av interventioner pekar författarna klokt på att man kan behöva ta hänsyn till fler inverkande faktorer runt patienten för att nå långsiktig och god effekt med rådgivning.



Patienter med hjärt–kärlsjukdom får ofta rådet att fokusera på en beteendeförändring i taget. Den aktuella studien motsäger detta.