Arteria poplitea är visserligen den vanligaste lokalen för perifera aneurysm, men sjukdomen är ändå så ovanlig att det har varit svårt att studera den vetenskapligt. Hans Ravn, kärlkirurg i Eksjö, har lagt ner ett beundransvärt arbete på att samla ihop data på 571 patienter som har opererats för 717 popliteaaneurysm vid 42 svenska sjukhus 1987–2002.
Detta var möjligt tack vara det svenska kärlregistret Swedvasc och hjälpsamma kolleger på sjukhusen. Resultatet är världens största patientmaterial med denna sjukdom.

Det första arbetet beskriver epidemiologi, symtomatologi och riskfaktorer för amputation [1]. Män dominerar (94,2 procent), medianåldern var 71 år. Patienterna har ofta multipla aneurysm i aorta, iliaca och femoralis, särskilt vid bilaterala popliteaaneurysm.
Ett år efter operationen hade 8,8 procent amputerats, bara 1,8 procent vid operation för asymtomatisk sjukdom jämfört med 12 procent vid symtom. Riskfaktorer för amputation var: symtomgivande sjukdom, dåligt avflöde (på grund av embolisering ockluderas ofta underbensartärerna), akut kirurgi, ålder >70 år, konstgjort graft och frånvaro av preoperativ trombolysbehandling vid operation för akut ischemi.

I en andra publikation beskrivs 235 ben som behandlades för akut ischemi. Resultaten var bättre för de 100 som fick preoperativ trombolysbehandling, trots att de hade sämre avflödesförhållanden när behandlingen inleddes [2]. Detta fynd är ännu ett bevis för att bra kärlkirurgi inte handlar om öppen eller endovaskulär kirurgi utan om en kombination av tekniker som skräddarsys för varje patient.

I ett tredje arbete beskrivs betydelsen av rätt kirurgisk teknik: Det är bättre att – om möjligt – operera patienten bakifrån än medialt ifrån och med kroppsegen ven [3]. Det var möjligt att efterundersöka 190 patienter med ultraljud efter i median sju år, varvid man fann att expansion av det avligerade aneurysmet var ett viktigt problem när patienten hade opererats medialt ifrån [3] och att många patienter hade utvecklat nya aneurysm [4]. Patienterna behöver livslång uppföljning med ultraljud minst vart tredje år.