I Lancet nyligen presenterade Alain Tissot och medarbetare en helt ny strategi i behandlingen av högt blodtryck [1]. Ett schweiziskt bioteknikföretag har tagit fram ett vaccin mot angiotensin II. Genom att koppla angiotensin II-peptiden till en virusliknande partikel har man skapat ett vaccin, CYT006-AngQb, som när det injiceras i människa leder till ett antikroppssvar mot angiotensin II.

Detta är första gången man har lyckats ta fram ett vaccin som har effekt på blodtrycket hos människa. Tidigare har försök gjorts med ett vaccin mot angiotensin-I. Man lyckades då få ett antikroppssvar, men blodtrycket påverkades inte [2].

Den nu aktuella studien var en fas IIa-studie som inkluderade 72 patienter med lindrig till måttlig hypertoni. Patienterna randomiserades dubbelblindat till subkutan injektion av placebo (n=24), 100 µg CYT006-AngQb (n=24) eller 300 µg CYT006-AngQb (n=24) med en booster-dos efter 4 och 12 veckor. Huvudsyftet med studien var att utvärdera hur säkert vaccinet var och hur väl det tolererades. Ett av studiens s k secondary study objectives var vaccinets effekt på blodtrycket.

Tio patienter reagerade med lindriga och övergående influensaliknande symtom, och några få patienter upplevde lindriga besvär från injektionsstället. Inga allvarliga bieffekter observerades dock hos någon av patienterna. Efter 14 veckor var blodtrycket under dagen (mätt med 24-timmars blodtrycksmätning) signifikant lägre, –9/ –4 mm Hg, hos gruppen som fick 300 µg av vaccinet än hos dem som fått placebo. Den allra mest påtagliga effekten sågs emellertid under morgonen, det som man på engelska kallar ”early morning blood-pressure surge”, då renin–angiotensin–aldosteron-systemet (RAAS) vanligen har en hög aktivitet. Jämfört med placebo reducerades blodtrycket då med hela –25/–13 mm Hg.

Dessa resultat är onekligen mycket intressanta och kan komma att visa vägen mot en helt ny typ av blodtrycksbehandling. Man frågar sig emellertid om det finns några potentiella problem med denna nya behandlingsstrategi. Halveringstiden för IgG-titern efter den andra booster-dosen var 17 veckor. Detta är markant längre än halveringstiderna för de i dag tillgängliga läkemedel som blockerar RAAS på olika nivåer.

RAAS är ett system som är fundamentalt för att upprätthålla vår elektrolyt- och vätskebalans. Det är ett fylogenetiskt gammalt system som utvecklades då primitiva vertebrater lämnade livet i salt havsvatten för att leva på land i betydligt mer ogästvänliga miljöer [3]. RAAS är avgörande för att reglera kroppsvätskornas volym och tonicitet, och det aktiveras snabbt i situationer då vi förlorar salt eller vätska. Är det då säkert att blockera detta system utan att snabbt kunna reversera blockaden?

I situationer då vi förlorar salt och vatten, som t ex vid dehydrering till följd av diarré, kan RAAS-blockad leda till cirkulatorisk chock, livshotande hyperkalemi eller helt upphävd njurfunktion, s k renal shut down [4]. Om en patient i en sådan situation inte snabbt får volymsubstitution och RAAS-blockaden hävs kan detta få letala konsekvenser. Det återstår nu att visa att vaccinet leder till en måttlig partiell blockad av RAAS utan risk för total hämning av systemet, då det måste aktiveras.

Ytterligare en viktig fråga är om vaccinet har en organskyddande effekt. En stor del av den skyddande effekten av ACE-hämning eller angiotensin II-receptorblockad tillskrivs hämningen av de lokala RAAS som finns ute i vävnaderna [5]. Eftersom IgG är en stor molekyl är frågan om den kan diffundera ut extravaskulärt i tillräckligt höga koncentrationer för att utöva tillräcklig RAAS-blockad lokalt. Endast längre och större studier kan besvara denna fråga.

En tredje och oroande fråga är om vaccination mot en endogen substans kan orsaka någon allvarlig autoimmun reaktion. År 2001 stoppades en vaccinationsstudie av detta skäl då man prövade ett vaccin mot Alzheimers sjukdom hos 300 patienter [6]. I den nu aktuella studien fann Tissot och medarbetare inga kliniskt viktiga förändringar i olika populationer av immunceller. Emellertid var studien ganska liten med endast 48 aktivt behandlade patienter, och den pågick under endast 14 veckor. Författarna påpekar också att deras studie var explorativ och att större kliniska prövningar behövs för att visa effekt och säkerhet i större populationer med högt blodtryck.

I dag baseras behandling av högt blodtryck på livsstilsförändringar och läkemedelsbehandling. Båda kräver god följsamhet hos patienterna. Dessvärre är det så att bristande följsamhet är den kanske vanligaste orsaken till ett otillräckligt behandlingssvar [7]. Om vaccination mot högt blodtryck visar sig vara effektivt och säkert skulle det kunna lösa många följsamhetsproblem. Just därför är resultaten i Tissots och medarbetares studie så intressanta och hoppingivande. Om vaccination mot högt blodtryck skulle fungera, skulle många patienter med högt blodtryck få nytta av den.