Venös tromboembolism (lungemboli eller djup ventrombos, DVT) är en potentiellt livshotande komplikation hos immobiliserade patienter på sjukhus. Vi har tidigare beskrivit att det finns vetenskapligt stöd för profylax med lågmolekylära hepariner (LMH) även för vissa medicinpatienter med hög risk för venös trombos [Läkartidningen. 2007;104:1585-7]. Vi har nu sammanfattat alla artiklar som finns publicerade inom området till en metaanalys.
Stor heterogenitet finns i artiklarna som belyser ämnet. Patientpopulationer, indikation för profylax, val av läkemedel och duration av profylax liksom när och hur behandlingseffekten utvärderades skiljer sig mellan studierna. I en studie diagnostiserades lungembolier endast genom obduktion, medan andra letade efter asymtomatiska DVT med radioaktivt märkt fibrinogen. Allvarlig blödning definierades på olika sätt i de flesta studierna.

Effekten av LMH-profylax gick trots dessa olikheter att säkerställa. För symtomatisk lungemboli minskade risken från 0,83 till 0,42 procent, för symtomatisk DVT från 0,77 till 0,40 procent och för asymtomatisk DVT från 5,88 till 2,88 procent. Risken för allvarlig blödning ökade med LMH-profylax från 0,43 till 0,60 procent, vilket dock inte var signifikant. Således ger LMH-profylax till immobiliserade akut sjuka internmedicinska patienter en halvering av risken för venös tromboembolism.
Det gäller att hitta de patienter som tros ha högst risk och därmed störst nytta av behandlingen, tex de med aktiv cancer, tidigare venös tromboembolism eller känd ökad trombosbenägenhet, tex APC-resistens.