Medelåldern vid rektalcancerdiagnos är 72 år, och en hög andel av patienterna är betydligt äldre och har dessutom ofta komplicerande sjukdomar. De flesta patienter med rektalcancer opereras abdominellt med resektion av rektum. Dessa ingrepp ger bra cancerkontroll men är behäftade med hög komplikationsfrekvens på kort och lång sikt. I kontrollerade serier är canceröverlevnaden efter lokal excision densamma som efter abdominell kirurgi om tumören upptäcks tidigt och komplikationsnivån är låg.
Med Svenska rektalcancerregistret (SRCR) som bas undersöktes långtidsöverlevnad och cancerrecidiv efter lokal excision i Sverige. Mellan 1995 och 2001 blev 10181 patienter registrerade i SRCR. 643 (6,3 procent) av dessa hade opererats med lokal teknik. I stadium I var den cancerspecifika femårsöverlevnaden 95,3 procent (95 procents konfidensintervall, CI, 91,5–99,1). Den kumulativa lokalrecidivfrekvensen var efter fem år 7,2 procent. Den relativa risken att dö i cancer efter lokal excision var densamma som efter ett abdominellt ingrepp. Komplikationsfrekvensen var 11,5 procent jämfört med 35–40 procent efter abdominella ingrepp.
I de fall där tumörstadium var okänt eller mer avancerat var både canceröverlevnad och lokalrecidivfrekvens avsevärt sämre. De populationsbaserade resultaten efter lokal excision av rektalcancer är desamma som efter abdominell kirurgi för tumörer i tidigt stadium. För att nå acceptabla långtidsresultat måste pre- och postoperativ stadieindelning vara optimal.

För att kunna erbjuda patienten lokal excision som ett alternativ bör man välja ut T1-tumörer (endast växt i submukosa), då risken för lymfkörtelmetastasering i denna grupp är låg. Denna stadieindelning görs av många med rektalt ultraljud, men MR är ett alternativ. Operationen ska ske med en blockexcision för att möjliggöra en definitiv stadieindelning av patologen.