Att alkohol och droger brukar omnämnas frekvent i populärmusik kommer knappast som en överraskning för de flesta och är som bekant heller inte något nytt fenomen. Nu har forskare från USA tittat närmare på ämnet i en studie presenterad i tidskriften Archives of Pediatrics and Adolescent Medicine.
Författarna har utgått från den amerikanska topplistan Billboards 279 mest populära sånger från helåret 2005. Billboardlistan är en försäljningslista som omfattar alla typer av populärmusik som exempelvis pop, rock, country, soul och rapmusik. Författarna har studerat texterna och letat efter mer eller mindre explicita referenser till narkotika och alkohol. Resultaten visar att 41,6 procent av texterna refererade till narkotika; i en tredjedel (33,3 procent av samtliga 279 texter) var referensen explicit. Till alkohol refererades det i närmare en fjärdedel av sångtexterna (23,7 procent). Författarna har vidare subgrupperat musiken och konstaterar att pop- och rockmusik ter sig ganska harmlös, där återfanns det drogreferenser i 9 respektive 14 procent av fallen. Inom rapmusik var drogreferenser däremot närmast en regel, där refererades det till narkotika i 77 procent av fallen. Något förvånande kan man konstatera att countrymusik inte var så oskyldigt som man först kunde tro, 36 procent av countrytexterna på listan innehöll narkotikareferenser.
Undersökningar har visat att amerikanska ungdomar mellan 15 och 18 års ålder lyssnar på musik under i genomsnitt 2,4 timmar per dag. Något som alltså, enligt författarna, innebär att de exponeras kraftigt för drogreferenser dagligen genom populärmusik. Forskarna betonar att exponeringen varierar starkt mellan olika genrer. Studien har inte tittat på utvecklingen av drog- och alkoholreferenser i populärmusik över tid, och en fråga man onekligen ställer sig är om det var bättre förr. En liknande studie över referenser till narkotika bland låtarna från Billboards topplista från ett valfritt år i slutet av 1960-talet skulle exempelvis vara en intressant uppföljning.
Referenser
Arch Pediatr Adolesc Med. 2008;162:169-75.
