En metaanalys publicerad i nättidskriften PloS Medicine och omtalad i nyhetssändningar den 26 februari har undersökt hur stor effekt antidepressiva läkemedel har i relation till placebo om man tar bort risken för publikationsbias. Detta gjordes genom att forskargruppen begärde in alla publicerade och opublicerade kliniska studier som inlämnats till Food and Drug Administration (FDA) i samband med godkännandet av produkten i USA. Man gjorde också egna litteratursökningar i PubMed, på företagens webbplatser och i referenslistorna till översiktsartiklar i ämnet.
35 studier om fluoxetin, paroxetin, nefazodon och venlafaxin inkluderades, vilka sammanlagt omfattade 3292 patienter som fått ett antidepressivt läkemedel och 1841 patienter som fått placebo. Studierna var mellan fyra och åtta veckor långa, de flesta sex veckor. Definitionen de använde för klinisk signifikans var från brittiska National Institute for Clinical Excellence (NICE): skillnaden i effekt mellan aktiv substans och placebo skulle vara minst 3 poäng i minskning från baslinjen på Hamilton Rating Scale of Depression (HRSD).

För alla depressionspatienter, oberoende av sjukdomens svårighetsgrad, minskade de antidepressiva läkemedlen depressionssymtomen med i genomsnitt 1,8 poäng mer än placebo, vilket var en statistiskt men inte kliniskt signifikant skillnad. Resultaten ändrades inte nämnvärt beroende på vilket preparat som studerades eller på hur lång tid behandlingen hade pågått. Däremot sågs en relation mellan depressionens svårighetsgrad och skillnaden i effekt mellan läkemedel och placebo. Vid svår depression med ett baslinjevärde på 28 eller mer på HRSD var skillnaden 3 poäng eller mer och nådde då gränsen för klinisk signifikans.
Vid analys av dessa resultat kunde man se att det inte var den aktiva substansens effekt som var större, utan att det var placeboeffekten som minskade med stigande svårighetsgrad på depressionen.