Obstruktiv sömnapné utgör en risk för tidig död bland patienter som drabbats av stroke, konkluderar en grupp forskare från Umeå i en nyligen publicerad studie. I Sverige drabbas varje år 27000 män och kvinnor av stroke. Behandlingen syftar till bättre livskvalitet och ökad överlevnad. Sömnapné med upprepade andningsuppehåll under sömn är mycket vanligt bland patienter som insjuknat i stroke [J Am Geriatr Soc. 2001;49:391-7; Stroke. 2006;37:967-72]. Både obstruktiv sömnapné, där tungan obstruerar övre luftvägen, och central sömnapné, som vid Cheyne–Stokes´ andning, förekommer efter stroke. Det har dock varit okänt om sömnapné utgör en risk för tidig död bland patienter som insjuknat i stroke.

Samtliga 151 patienter som remitterats för inneliggande strokerehabilitering på Norrlands universitetssjukhus i Umeå från april 1995 till maj 1997 erbjöds att delta i studien. Av dessa genomförde 132 en sömnapnéutredning i snitt 23 ± 8 dagar efter insjuknandet i stroke. 17 procent av dessa hade obstruktiv sömnapné med fler än 15 obstruktiva apnéer och hypopnéer per timme sömn, 21 procent hade central sömnapné med fler än 15 centrala apnéer och hypopnéer per timme sömn och 1,5 procent hade både obstruktiv och central sömnapné. Resterande 60 procent ingick i kontrollgruppen, då de varken hade central eller obstruktiv sömnapné.
Samtliga 132 patienter följdes upp den 1 augusti 2006 i Socialstyrelsens dödsorsaksregister, efter i snitt 10,0 ± 0,6 år efter sömnapéutredningarna. Patienter med obstruktiv sömnapné hade signifikant ökad risk för död jämfört med kontrollpatienterna (justerad hazard-kvot 1,76, P0,03) oberoende av ålder, kön, övervikt, rökning, hypertoni, diabetes mellitus, förmaksflimmer, värden på kognitivt test (MMSE) och Barthels ADL-index (se figuren). Ökad dödlighet sågs även vid mer än tio obstruktiva apnéer och hypopnéer per timme sömn. Patienter med central sömnapné hade ingen ökad dödlighet.
Författarna spekulerar över om låg syresättning och nedsatt cerebral cirkulation efter obstruktiva apnéer kan vara möjliga faktorer bakom den ökade dödligheten. Studien är intressant, då obstruktiv sömnapné är enkel att utreda och det finns effektiv behandling i form av såväl CPAP-behandling, där patienten andas mot ett luftflöde, som individuellt utformad sömntandställning [SBU 2007; Läkartidningen. 2007;104: 2878-81]. Många patienter med stroke har emellertid svårigheter att tolerera CPAP, varför sömntandställning och undvikande av ryggläge kan vara behandlingsalternativ.


Patienter med obstruktiv sömnapné (OSA) hade signifikant oberoende kortare överlevnad än kontrollpatienterna, P0,03. Patienter med central sömnapné (CSA) hade däremot ingen ökad dödlighet. (Efter Arch Intern Med. 2008;168(3):297-301, med tillstånd av American Medical Association.)