Många arbetstagare exponeras dagligen för kemiska ämnen i sin arbetsmiljö. Exponeringen innebär risker för hälsan, och exponeringen måste därför mätas och eventuellt åtgärdas.
I dagsläget genomförs tämligen få exponeringsmätningar, dels på grund av kostnaden för företagen, dels på grund av de praktiska svårigheterna kring exponeringsmätningar. Nu finns en metod för exponeringsmätning av vissa kemikalier, där arbetstagaren själv mäter sin exponering och får tillbaka sina mätresultat (personlig exponeringsmätning, PEM). I studien har frågan om hur arbetstagare hanterar och agerar på mätresultat undersökts. PEM har introducerats i tre olika branscher: bensintransportföretag (bensenexponering), sågverk (terpenexponering) och plastindustri (styrenexponering). Arbetstagarna fick själva mäta sin kemiska exponering och tolka mätresultaten. Som kontrast har tre expertgrupper (skyddsingenjörer, arbetsmiljöinspektörer och yrkeshygieniker) intervjuats för att få deras syn på kemisk exponeringsmätning.

Resultaten visar att även om arbetstagare får mätresultat över gränsvärdet vidtar de ändå inga arbetsmiljöåtgärder. De fortsätter inte heller att mäta sin kemiska exponering när mätresultaten visar stor variation. Det som främst avgör om exponeringsmätningar ska genomföras är organisatoriskt stöd från både chefer och arbetsgrupp. Arbetstagarna underskattar sin medelexponering och sammanfattar sina mätresultat till ett centralvärdesmått (medianen). Experter genomför hellre arbetsmiljöåtgärder än exponeringsmätning, och om de mäter använder de »worst-case-sampling«.

Tillämpningen av forskningsresultaten på yrkesmedicinska kliniker är att kemiska exponeringsdata insamlade genom rutinmässiga mätningar av experter inte alltid är valida för forskningsändamål, eftersom »worst-case-sampling« kan innebära en överskattning av medelexponeringen.
Vidare kan ansvaret för arbetsmiljökontroll och åtgärder inte läggas på den enskilda arbetstagaren utan måste förankras i organisationen.



När arbetare på tex sågverk själva mätte och tolkade sin kemiska exponering tenderade de att underskatta riskerna. Experter överskattade i stället riskerna.