Indien är det land i världen som har högst antal fall av koronara syndrom. En studie presenterad i tidskriften Lancet har analyserat akut koronarsjukdom i Indien och hur denna behandlas. Totalt har data inhämtats från närmare 21000 patienter med akut koronarsjukdom som behandlats vid 89 olika centra i tio städer.

Den statistik som presenteras skiljer sig onekligen högst avsevärt från svenska siffror. Som exempel kan nämnas att av patienterna med hjärtinfarkt hade 60,6 procent ST-höjningsinfarkt. Mediantid från symtom till sjukhus var sex timmar (360 minuter). Mediantiden från sjukhus till trombolysbehandling var 50 minuter. Drygt var tredje (37,7 procent) patient som drabbats av infarkt hade hypertoni, medan en än högre andel, 40,2 procent, var rökare.
Författarna tittade också på vad som hänt efter 30 dagar hos de patienter som drabbats av ST-höjningsinfarkt. Man noterade då att 8,6 procent av patienterna avlidit, medan 2,3 procent drabbats av en ny infarkt. Värt att notera därtill är att såväl prognos som behandling skiljer sig avsevärt mellan olika centra och mellan olika inkomstgrupper.

Låg socioekonomisk status var korrelerad med ökad mortalitet. Författarna har delat in patienterna i två grupper: »fattiga« och »rika«. Mortaliteten bland samtliga patienter med akut koronarsjukdom i den förstnämnda gruppen uppgick till 8,2 procent, att jämföra med 5,5 procent i den »rika« gruppen.

Användningen av trombolys, betablockerare, ACE-hämmare och lipidsänkande preparat efter infarkten var därtill mindre bland patienter med lägre socioekonomisk status. Särskilt stora var skillnaderna när det gäller koronar bypass-operation. Av alla patienter med akut koronarsjukdom genomgick 7,5 procent i den rika gruppen en bypass-operation, vilket ska jämföras med 0,7 procent i den fattiga gruppen. Det innebär alltså att det var tio gånger vanligare för en välbeställd patient att opereras än för en patient med begränsade resurser.