I BMJ presenteras en metaanalys av steroidbehandling som profylax respektive behandling vid ARDS. Resultaten visar att profylaktisk behandling med steroider ger tendens till ökad risk för ARDS-utveckling och ökad mortalitet för dem som sedan utvecklar ARDS. Vid redan uppkommen ARDS visar steroidbehandling en trend till minskad mortalitet, ökat antal ventilatorfria dagar men utan ökad risk för sekundär infektion.
Steroidbehandling vid redan utvecklad ARDS är kontroversiell även om steroidbehandling på teoretiska och experimentella grunder minskar den inflammatoriska graden i lungan, så även i sent skede av ARDS. Tidigare studier visar motstridiga effekter av steroider på ARDS-förlopp och mortalitet. Författarna konkluderar att en definitiv roll för steroidbehandling vid ARDS inte kan säkerställas, men minskad mortalitet och minskad ventilatortid kan vara möjlig.
Det är inte förvånande att det är svårt att klarlägga klara samband mellan steroidbehandling och mortalitet, då ARDS är ett tillstånd med många bakomliggande orsaker och svårighetsgrader. Vidare torde tidpunkten när steroidbehandling startas vara av betydelse, då belägg finns för att sent startad steroidbehandling (>2 veckor) ökar mortaliteten.
Det råder även stora variationer och därmed ingen konsensus om vilken steroidpreparation som bör ges, vilken dos som är lämplig och hur länge behandlingen ska pågå. Sannolikt är det den underliggande sjukdomen och graden av multiorgansvikt som har mest inverkan på överlevnaden vid ARDS, inte vilka symtomatiska behandlingsalternativ som används (steroidbehandling, vätskerestriktion, respiratorinställningar).