Barn som sover kort tid och som har en låg andel REM-sömn av den totala sömnen är i ökad utsträckning överviktiga jämfört med barn som sover normalt. Det visar en amerikansk studie presenterad i tidskriften Archives of General Psychiatry.
Författarna har undersökt 335 amerikanska barn och ungdomar i åldern 7–17 år. Studiedeltagarnas sömnkvalitet följdes under tre nätter med sk polysomnografi. Sömnens totala längd och andelen REM-sömn följdes och har sedan jämförts med barnens BMI. Författarna fann ett signifikant samband mellan BMI och sömntid, där kort sömntid var associerad med högt BMI. Bland barnen och ungdomarna som var överviktiga eller i riskzonen för övervikt var sömntiden i genomsnitt 22 minuter kortare per natt än bland de normalviktiga barnen. Efter justering för bland annat ålder och eventuell psykisk sjukdom var en timme kortare sömntid associerad med en fördubblad risk för övervikt.

Perioderna av REM-sömn som andel av den totala sömnen var överlag kortare bland de överviktiga barn, därtill var kvaliteten på REM-sömnen sämre bland de överviktiga. En timme kortare REM-sömn per natt resulterade i en riskökning för övervikt med en faktor tre, men man bör då betänka att den totala längden av REM-sömnen normalt bara uppgår till 90–120 minuter per natt, vilket alltså betyder att en timme kortare REM-sömn innebär en kraftig sänkning av den totala REM-sömnen.
Kort sömntid har tidigare kopplats till övervikt. Den aktuella studien är dock en av de första som tittar specifikt på REM-sömn och övervikt. Mekanismerna genom vilka sömntid och REM-sömn kopplas till övervikt är inte helt klarlagda, konstaterar forskarna, som spekulerar över om kopplingen kan bero på hormonella faktorer och efterfrågar fler studier inom fältet. Barnfetma är som bekant ett enormt problem i USA. Närmare en femtedel, 17 procent, av alla barn och ungdomar i landet beräknas uppfylla kriterierna för övervikt eller fetma.