Amerikanska forskare har lycktas omvandla celler från exokrina pankreas till insulinproducerande betaceller. Exokrina pankreas är den största delen av körteln, och syftet med studien var att skapa en metod för att omvandla adulta exokrina celler till betaceller på möss utan att först utgå från stamceller (inducerade pluripotenta eller humana embryonala).
Metoden man använde är i sig ingen nyhet: att med hjälp av ett virus föra in transkriptionsfaktorer i cellen för att påverka genuttrycket. Svårigheten är att hitta rätt kombination av transkriptionsfaktorer för att få cellen att utvecklas som man planerat.
Grundprincipen är att sträva efter att göra omvandlingen med få transkriptionsfaktorer. Ofta krävs ett stort antal, vilket gör processen komplicerad då cellen går igenom en mängd olika steg innan den når målet, men författarna har lyckats göra omvandlingen med bara tre transkriptionsfaktorer. Att identifiera dessa har varit en mödosam process.
Utgångspunkten var ca 1000 transkriptionsfaktorer, som man lyckades minska till 200 som uttrycktes i pankreascellerna. Av dessa 200 lyckades man välja ut ca 30 som uttrycks särskilt i betacellerna. Av de 30 återstod till slut bara tre, som alltså kan omvandla cellen från exokrin till endokrin. Författarna erkänner dock att de haft tur när de »träffade rätt« och hittade de tre transkriptionsfaktorerna Ngn3, Pdx1 och MafA.

De nyskapade betacellerna går inte att skilja från vanliga betaceller, skriver forskarna, som också visat att de nybildade cellerna kan bilda och utsöndra insulin som ett svar på hyperglykemi. Uttrycket av transkriptionsfaktorerna klingade av två månader efter att de förts in med viruset, men cellerna var då fortsatt »omvandlade« till betaceller. Rönen är intressanta både inom diabetesforskningen och rent principiellt givet de möjligheter som öppnas för att omvandla eller »reparera« skadade organ.
Rönen visar att tekniken fungerar, att funktionella adulta celler kan omvandlas till andra celler utan att man utgår från stamceller, men saknar ännu implikationer för diabetespatienter. Det finns avsevärda problem som måste lösas innan metoden kan användas på människor, och man flaggar också för att det kommer ta lång tid innan det kan ske.