Neurokirurgisk behandling av tvångssyndrom har bedrivits i Sverige sedan 1950-talet och har understundom varit ett omtvistat ingrepp för patienter som inte kunnat hjälpas med annan behandling. Nyligen publicerades en svensk långtidsuppföljning av den vanligaste neurokirurgiska metoden för tvångssyndrom, kapsulotomi. Vid kapsulotomi skärs nervfibrer i capsula interna av, antingen med konventionell stereotaktisk kirurgi eller genom gammastrålning med sk strålkniv.

I denna studie följde man 25 patienter upp till 17 år efter operationen genom klinisk intervju med patient och anhörig, skattningsinstrument, neuropsykologisk undersökning och magnetkameraundersökning. Operationsindikationen var terapirefraktärt tvångssyndrom. Samtliga 23 som var i livet deltog i undersökningen. Huvudutfallsmåttet var symtomskattningsskalan Y-BOCS.
En signifikant minskning sågs från genomsnittligen 34 poäng före operationen till 18 poäng vid långtidsuppföljningen. Respons (definierat som ≥35 procents minskning i Y-BOCS) sågs hos 12 av 25 patienter. Förbättring sågs också på ångest- och depressionsmåtten.
Tio patienter hade biverkningar i form av apati, dysexekutivitet eller sexuell avhämning. Sex av dessa tio hade genomgått multipla kirurgiska ingrepp eller fått höga stråldoser vid ingreppet med strålkniv. En genomsnittlig viktuppgång på 6 kilo sågs ett år efter operation. Biverkningarna som rapporteras här är både mer frekventa och allvarligare än i majoriteten av tidigare studier.
MR-analysen av elva patienter antyder att mindre lesioner kan minska risken för biverkningar. Studiens främsta svaghet är att den är okontrollerad. Slutsatsen är att kapsulotomi är ett relativt effektivt ingrepp för att lindra tvångssymtom hos patienter med svårt och terapirefraktärt tvångssyndrom men att biverkningsrisken samtidigt är betydande.

Resultaten talar för att kapsulotomi bör användas mycket restriktivt och att riskerna noggrant måste vägas mot den möjliga nyttan. Kanske kan framtida forskning leda till säkrare former av kirurgi genom att målområdet kan optimeras. För närvarande finns ett stort intresse kring psykiatriska användningsområden av djup hjärnstimulering (deep brain stimulation, DBS). Sannolikt är denna reversibla metod säkrare än kapsulotomi, men det återstår också att visa.
För att inte historien ska upprepa sig kan förhoppningsvis en robust evidensprövning av DBS vid tex tvångssyndrom föregå mer utbredd användning.


Långtidsresultat visar att kapsulotomi kan vara effektivt för att lindra symtomen vid terapirefraktärt tvångssyndrom, men biverkningarna är betydande. Bilden visar överlappande kapsulotomilesioner. Blått = störst överlappning, lila = minst överlappning.