Psykiska störningar är mycket vanligt förekommande bland individer i åldern 19–24 år. Få av dessa söker dock professionell hjälp. Så kan man sammanfatta en artikel som presenteras i Archives of General Psychiatry.

Författarna har tittat på data från ett nationellt amerikanskt epidemiologiskt material och inkluderat män och kvinnor mellan 19 och 25 år, däribland ca 2200 som gick på college (motsvarande högskola/universitet) och ca 2900 som inte gick på college. Studiedeltagarna har ingått i National Epidemiologic Survey on Alcohol and Related Conditions, en undersökning av psykisk ohälsa och missbruk, som totalt omfattar 43 000 amerikaner som alla har genomgått personliga intervjuer. Ur denna grupp har sedan en mindre grupp på drygt 5 000 individer i åldern 19–25 år valts ut, vilka ingår i den nu aktuella studien. Intervjuerna gjordes under perioden 2001– 2002. Resultaten visar att närmare hälften av collegestudenterna uppfyllde kriterierna (enligt DSM-IV) för minst en psykisk störning (disorder) eller missbruk under den tolvmånadersperiod som föregick utfrågningen. Andelen som uppfyllde kriterierna var snarlik grupperna emellan.

Bland studiedeltagarna som gick på college uppfyllde 45,8 procent kriterierna för minst en störning eller missbruk, vilket ska jämföras med 47,7 procent bland individerna som inte gick på college. Vanligast var alkoholmissbruk och personlighetsstörning både bland collegestudenterna och i gruppen som inte studerade. Vissa skillnader noterades dock mellan grupperna. Missbruk av narkotika och nikotinberoende förekom oftare i gruppen som inte studerade vid college. Däremot var alkoholmissbruk vanligare bland collegestudenterna.
Studien visar vidare att få sökte professionell hjälp för sina problem. I genomsnitt hade mindre än var fjärde drabbad individ sökt hjälp året före undersökningen. Andelen som sökte hjälp var något högre bland individerna som inte gick på college än bland dem som gick på college.

Författarna ser resultaten som alarmerande och skriver att de anser att ansträngningar bör göras för att få fler unga som lider av psykisk ohälsa att söka hjälp. Individer i denna ålder befinner sig i en känslig fas av livet, och tidig behandling, både farmakologisk och i form av tex terapi och stödsamtal, kan reducera framtida psykisk ohälsa. Vid sidan av värdet för de drabbade kan detta sannolikt även vara lönsamt ur ett samhällsperspektiv i termer av minskad funktionsnedsättning.