Under perioden 1921 till 2006 avled 192 personer på Mount Everest. Det konstaterar en grupp forskare från bla USA, Kanada och Storbritannien som gjort en genomgång av samtliga expeditioner till berget under de senaste 85 åren. Sammanställningen presenteras i BMJ. Totalt rör det sig om 8030 klättrare och 6108 sherpas (lokala bärare) som gett sig på berget under dessa år och som alla nått en nivå över baslägret. Av dessa förolyckades totalt 192, vilket motsvarar 1,3 procent av samtliga klättrare och sherpas.
Andelen omkomna är relativt hög på Mount Everest i jämförelse med andra berg i Himalaya. Bland de klättrare som försökt sig på att bestiga Ama Dablam (6814 meter) dog 0,46 procent. Bland klättrarna på Cho Oyu (8201 meter) dog 0,65 procent. I majoriteten av dödsfallen på Mount Everest var orsaken trauma, såsom fall, lavin eller att ramla ned i en glaciärspricka, vilket tog 113 liv. »Icke-traumatiska orsaker«, såsom höghöjdssjuka och hypotermi, skördade 52 liv, medan 27 personer försvann på berget och aldrig återfanns. Det var vanligare att klättrare avled än att sherpas gjorde det trots att den senare gruppen sannolikt haft sämre utrustning än klättrarna. Bland de klättrare som dog på en höjd över 8000 meter var majoriteten på väg ned från toppen efter att ha nått den, något som kan skvallra om att många tar mycket stora risker när toppen är i sikte och negligerar säkerheten på vägen ned. Intressant för övrigt är att de som nådde toppen tidigt på dagen, före klockan 10, hade bättre överlevnad än de som nådde den efter lunch.
Mount Everest når 8850 meter över havet och bestegs för första gången 1953 av sherpan Tenzing Norgay och nyzeeländaren sir Edmund Hillary. Drygt 3000 människor har nått toppen sedan dess. Av dessa har runt 100 personer gjort det utan syrgas, däribland den nu omkomna svensken Göran Kropp. Under en majdag 2008 lyckades 75 människor ta sig upp på Everests topp, vilket är rekordmånga »besökare« under en och samma dag.
Referenser
BMJ. 2008;337:a2654.
