Hornhinnesjukdomar som keratokonus, bullös keratopati och hornhinneärr kan orsaka stort lidande med nedsatt synskärpa och värk. Tillgängliga medicinska behandlingar är otillräckliga, och i de svåraste fallen görs hornhinnetransplantation. Ett stort problem är bristen på transplantat. Behovet av andra behandlingsmetoder är med andra ord stort. Hornhinnan består till största delen av extracellulär matrix, som omger cellerna. Lamininerna är viktiga extracellulära matrixkomponenter, och receptorproteiner, såsom integriner, är nödvändiga för kommunikationen mellan cellerna. (alfa)11-integrin är en del av ett sådant receptorprotein. Interaktionen mellan cellerna och deras extracellulära matrix är helt avgörande för normal fosterutveckling, sårläkning och vävnadsfunktion.

Vi har studerat utbredningen av laminin och (alfa)11-integrin under ögats utveckling (från 9 gestationsveckor till vuxen ålder) och i 15 fall av hornhinnesjukdomar som krävt transplantation. Våra resultat visar att det finns tydliga skillnader i dessa proteiners närvaro under fosterutvecklingen. Vi har funnit uttryck av extra lamininer och ett avvikande mönster av lamininkombinationer i membrana Descemeti vid keratokonus, vilket tyder på att vissa keratokonusfall kan vara medfödda. Detta ökar vår förståelse för sjukdomens patogenes och heterogenitet. Uttrycket och distributionen av (alfa)11-integrin är starkt korrelerat med förekomsten av ärr i hornhinnan. I en experimentell modell visar vi att (alfa)11-integrin spelar en avgörande roll vid sårläkning i hornhinnan.

Våra fynd talar för att laminin och (alfa)11- integrin spelar en viktig roll under ögats utveckling och vid läkning av sår i hornhinnan. Dessa kunskaper är särskilt viktiga för utvecklingen av nya ögonläkemedel som förbättrar läkning utan ärrbildning.