Måttlig alkoholkonsumtion har associerats med minskad risk för kranskärlssjukdom, även om flera frågetecken finns angående effekten, mängderna och mekanismerna. I en analys utgående från Whitehall II-studien av brittiska statstjänstemän har effekten på insjuknande i hjärtinfarkt undersökts, med en uppföljning av 9655 män och kvinnor under 17 år. Hjärtinfarktförekomsten analyserades i förhållande till tre olika riskfaktorer: rökning, fysisk inaktivitet och lågt intag av frukt och grönsaker.
Populationen delades in i tre grupper: en med hälsosam livsstil (icke-rökare, intag av frukt/grönsaker dagligen, regelbunden måttlig eller ansträngande fysisk aktivitet ≥3 timmar/vecka), en med två av tre hälsobeteenden och en med ett eller inget av de tre hälsobeteendena.
Hjärtinfarktinsjuknandet ökade med stigande grad av ohälsosamt beteende hos både män och kvinnor. En ytterligare indelning i tre grupper baserades på uppgivet alkoholintag uttryckt i enheter alkohol (1 enhet motsvarar 8 gram ren alkohol): inget intag, 1–14 enheter/vecka (8–112 g/vecka) eller ≥15 enheter/vecka (≥120 g/vecka).
För den hälsosamma gruppen gav ett måttligt alkoholintag ingen reducerad hjärtinfarktrisk, däremot sågs en statistiskt säkerställd effekt av detta i de andra två grupperna. I den måttligt hälsosamma gruppen gällde detta gentemot ingen alkoholkonsumtion och i den ohälsosamma gruppen gentemot ingen respektive hög konsumtion.

En tolkning av resultaten är att gruppen med hälsosamt beteende har maximal antiinflammatorisk effekt av detta, medan de med mindre hälsosamt beteende kan tillgodogöra sig en antiinflammatorisk effekt av ett måttligt alkoholintag. Det bör också framhållas att det ju finns andra positiva effekter av en allmänt hälsosam livsstil än effekten på kranskärlen.