Att betala för rökstopp är effektivare än att informera om hälsoriskerna med rökning – i alla fall om man ska tro en amerikansk studie som presenteras i tidskriften New England Journal of Medicine.

Författarna har utgått från 878 rökare, samtliga anställda vid företaget General Electric. Dessa lottades till två grupper. En grupp fick information om hälsorisker förknippade med rökning. Den andra gruppen gavs, vid sidan av informationen, även ett ekonomiskt incitament. Detta bestod i 100 dollar, motsvarande 800 kronor, om de genomgick ett rökavvänjningsprogram. Lyckades de sedan sluta röka inom sex månader gavs 250 dollar (motsvarande 2000 kronor). De som dessutom höll sig rökfria i ytterligare sex månader, alltså totalt ett år, kunde se fram mot en betalning på 400 dollar (3200 kronor). Studiedeltagarnas eventuella rökstopp baserades inte på vad de uppgav utan verifierades genom ett blodprov, genom vilket halten av nikotinmetaboliter undersöktes.

Under den första sexmånadersperioden hade 11,8 procent av kontrollgruppen (som inte erbjudits pengar) lyckats sluta röka. Det ska jämföras med 20,8 procent i gruppen som erbjudits betalning. De stora skillnaderna kvarstod över tid. Andelen deltagare som var rökfria perioden 9–12 månader efter att studien inletts var 5,0 procent i kontrollgruppen och 14,7 procent i gruppen som fått betalt. Efter 15–18 månader var 3,6 procent i kontrollgruppen rökfria, vilket ska jämföras med 9,4 procent bland de deltagare som fått ekonomisk belöning.
Det var dessutom lättare att rekrytera medlemmar till rökavvänjningsprogrammet om de erbjöds betalning: 15,4 procent av dem som erbjöds betalning gick med på att delta i rökavvänjningsprogrammet mot 5,4 procent av dem som erbjöds information. Andelen som fullföljde hela rökavvänjningsprogrammet var 10,8 procent bland de betalda, medan bara 2,5 procent av kontrollerna genomgick hela programmet.

Värt att notera är att det inte gavs något ytterligare ekonomiskt incitament mellan den andra uppföljningen (den mellan månad 9 och 12) och den tredje uppföljningen (den mellan månad 15 och 18) men att stora skillnader kvarstod mellan grupperna avseende hur många som var rökfria även vid den tredje uppföljningen.

Författarna konstaterar att ett ekonomiskt incitament tycks vara effektivt för att få människor att sluta röka och för att de därefter själva ska kunna klara av att hålla sig rökfria utan ytterligare monetär kompensation. Kostnaderna för sådana incitament kan vägas mot minskade sjukvårdskostnader till följd av rökrelaterade komplikationer. Att betalning tycks vara effektivare än information, särskilt när det gäller något så basalt som den egna hälsan, kan givetvis kännas nedslående – inte minst från ett läkarperspektiv. Oavsett hur man ser på saken är det knappast någon vild gissning att studien kommer att bli omdebatterad framöver.



Jan Lind debattredaktör, Läkartidningen
Information om hälsorisker med rökning biter dåligt på rökare – effektivare är att belöna med pengar. 10,8 procent av de studiedelagare som belönades fullföljde hela rökavvänjningsprogrammet, mot bara 2,5 procent i kontrollgruppen.