Att röka i ungdomen kan öka risken för depression och ångest i vuxen ålder även om det bara rör sig om några enstaka cigaretter. Det är det huvudsakliga resultatet av en djurstudie som presenteras i tidskriften Neuropsychopharmacology.

Författarna har utgått från råttor som injicerats med nikotin två gånger per dag under 15 dagar. Injektionerna gavs 30– 44 dagar efter födelsen, vilket motsvarar råttornas »ungdomsperiod« (adolescence) och bestod av nikotin i doseringar mellan 0,16 och 0,64 mg/kg. En kontrollgrupp fick koksaltlösning injicerad. Råttorna följdes sedan i ett antal väletablerade beteendemodeller för att mäta bland annat depression, ångest och stresskänslighet. Modellerna omfattar »sucrose preference«, som är en modell för depressiva symtom, samt »open swim test« och »elevated plus maze«, som använts för att mäta djurens stress- och ångestkänslighet.

Resultaten visar att djur som exponerats för nikotin under ungdomen var mindre intresserade av socker i vuxen ålder i sucrose preference-testet än kontrollerna, vilket tolkas som att de nikotinexponerade djuren var mer deprimerade. För de nikotinexponerade djuren noterades även ökad känslighet för stress och högre ångestnivåer i vuxen ålder i open swim- och elevated plus maze-testen. Intressant nog noterades ökad depression och ångest endast för djur som fått nikotin injicerat under ungdomsperioden och inte för djur som fått nikotin som vuxna. Ytterligare intressanta fynd är det faktum att det räckte med injektion av nikotin en enda dag i ungdomen för att djuren skulle uppvisa ökade nivåer av depression och ångest i vuxen ålder. Försöken visar dessutom att de depressiva symtomen klingade av om djuren i vuxen ålder gavs antidepressiv medicinering eller fick nya injektioner med nikotin.

Att det finns en koppling mellan tobaksanvändning och ångest och depression är känt sedan tidigare. Som exempel kan nämnas en studie presenterad under 2008 i tidskriften General Hospital Psychiatry (refererad i Läkartidningen 15/ 2008) som visade att det var i storleksordningen dubbelt så vanligt att deprimerade och ångestdrabbade rökte. En möjlig förklaring till kopplingen är att individer med depressions- och/eller ångestrelaterad problematik använder nikotin för att hantera emotionella problem; nikotin är som bekant centralstimulerande och resulterar i frisättning av framför allt dopamin och noradrenalin men i viss utsträckning även serotonin.
Den aktuella studien visar dock att kausalsambandet i stället kan vara ett annat, nämligen att det är nikotinexponeringen i unga år som gör individen mer känslig för stress och ökar risken för depressiva och ångestrelaterade besvär senare i livet. Man kan givetvis tänka sig att båda dessa förklaringar är korrekta.
Mekanismerna genom vilka nikotin i unga år ökar risken för depressiva och ångestrelaterade problem senare i livet är inte klarlagda. En uppenbar konklusion av studien är att unga bör avrådas kraftigt från att prova på tobaksrökning även vid enstaka tillfällen då det i djurstudien räckte med nikotinexponering en enda dag för att risken för depression och ångest i vuxen ålder skulle öka.