Varje år föds i Sverige ett hundratal barn med ductus-beroende hjärtfel. Ett stort problem är att dessa barn ofta skrivs hem från BB odiagnostiserade därför att symtomen, trots de allvarliga hjärtfelen, kan vara mycket diskreta så länge ductus arteriosus kvarstår öppen. När ductus sedan sluter sig kan direkt livshotande cirkulatoriska problem uppstå mycket snabbt. Om hjärtfelet i stället upptäcks tidigt kan ductus farmakologiskt hållas öppen och operation kan genomföras utan föregående svikt, med mindre risk och bättre prognos.

I en omfattande, prospektiv studie från Göteborg och Västra Götalandsregionen har man på BB före hemgång med pulsoximetri screenat en stor population (n=39 821) till synes friska barn. Vid saturation under 95 procent eller >3 procents skillnad mellan hand och fot utfördes ekokardiografi. Förutom de 31 barn med ductus-beroende hjärtfel som redan uppvisat symtom ledande till diagnos kunde på detta sätt ytterligare 19 barn identifieras. Tio barn föll inte ut i screeningen, men av dessa upptäcktes fem vid den rutinmässiga kliniska undersökningen före hemgång.
Totalt missades således bara 5 av 60 (8 procent) jämfört med 28 procent i en samtidigt icke-screenad kohort utanför Västra Götaland. Av de 66 falskt positiva hade 45 procent andra signifikanta problem, och för varje upptäckt allvarligt hjärtfel gjordes 2,3 normala ekoundersökningar. Författarnas slutsats är att vinsterna med pulsoximetriscreening är så pass stora i förhållande till kostnaderna (inklusive antalet negativa ekoundersökningar) att rutinmässig introduktion av metoden på BB är motiverad.
Studien är mycket omfattande och välgjord, och resultatet ger klara argument för att införa pulsoximetriscreening på BB, vilket redan övervägs i flera landsting. Frågan är dock om sensitiviteten och specificiteten kan bibehållas när metoden införs i klinisk praxis. En sådan introduktion måste i så fall följas upp noggrant. Studiens analys av kost–nytta utgår också från att nästan inga hjärtfel upptäcks prenatalt. Andra landsting har valt aktiv fetal missbildningsscrening, och med sådan upptäcks redan en betydande andel av hjärtfelen prenatalt. Utvecklingen kan förväntas leda till att än fler kommer att diagnostiseras prenatalt. Detta motsäger i sig inte införande av pulsoximetriscreening men ger förstås en annan kost–nyttaanalys.



Foto: Samuel Ashfield/SPL/IBL
Fler barn, till synes friska, med ductus-beroende hjärtfel upptäcktes med pulsoximetriscreening.