Det spelar ingen roll vilken bantningsmetod man väljer. För att gå ned i vikt krävs att man får i sig mindre energi och gör av med mer. Om energin kommer från fett, kolhydrater eller proteiner är däremot mindre viktigt. Så kan man sammanfatta en amerikansk studie som presenteras i New England Journal of Medicine. Studien är en av de största och längsta inom fältet och omfattar 645 individer som följts under två år.

Studiedeltagarna var i åldrarna 30–70 år, samtliga överviktiga med ett BMI mellan 25 och 40. Totalt påbörjade 811 individer studien, medan 645 fullföljde den. Individer med exempelvis diabetes eller hjärt–kärlsjukdom har inte inkluderats. Upplägget är enkelt: Studiedeltagarna lottades till en av fyra olika dieter, alla med olika sammansättning av kolhydrater, protein och fett. En grupp fick sin totala energi i kosten från 20 procent fett, 15 procent protein och 65 procent kolhydrater. En annan grupp fick 20 procent fett, 25 procent protein och 55 procent kolhydrater. Resterande grupper fick fett, protein och kolhydrater i proportionerna 40, 15 och 45 procent respektive 40, 25 och 35 procent. De kolhydrater studiedeltagarna fick i sig hade överlag lågt glykemiskt index. Deltagarna fick maten levererad. Löpande undervisning och sammankomster hölls under studien, och deltagarna erbjöds att delta i dessa. De uppmanades dessutom att motionera 90 minuter per vecka. Vikt, midjemått och en mängd blodprov hörde till de parametrar som följdes. Primärt effektmått var viktnedgång efter två år. Sekundärt effektmått var ändring i midjemått vid samma tidpunkt.

Vid uppföljningen efter två år noterades inte några stora skillnader mellan grupperna. Studiedeltagarna hade överlag gått ned runt 4 kilo, den genomsnittliga viktnedgången i de olika dietgrupperna varierade mellan 3,0 och 4,5 kilo. Några stora skillnader avseende midjemått noterades heller inte mellan grupperna. Däremot lyckades de som gick på regelbunden rådgivning gå ned mer i vikt än de individer som inte gjorde det, oavsett diet. Fyra procent av alla studiedeltagare lyckades gå ned 20 kilo eller mer.
Intressant i sammanhanget är att efter sex månader noterades en kraftig viktminskning för samtliga grupper, i genomsnitt kring 6 kilo per person. Men därefter steg vikten igen vid mätningen efter tolv månader. Detta belyser en viktig aspekt kring viktnedgång, nämligen att effekten tycks vara svår att bibehålla under längre tid. Att kortsiktigt gå ned i vikt klarar många. Att behålla den lägre vikten tycks däremot vara betydligt svårare. Vad som noterats i blodprov kan sammanfattas med att kolhydratsnål mat tycktes höja HDL-kolesterolet, medan fettsnål mat gav ett lägre LDL-kolesterol.

Diverse mer eller mindre seriösa undersökningar om vilken bantningsmetod som ger bäst resultat har översvämmat pressen under senare tid. Vissa metoder, som Atkins- eller GI-metoden, förespråkar att man ska äta mycket protein och begränsa intaget av snabba kolhydrater. Andra, som Learn-metoden, uppmanar i stället till att äta mer kolhydrater men begränsa intaget av fett. De flesta av de undersökningar som visar metodernas förträfflighet vilar dock på mycket svag vetenskaplig grund. Ett par mer omfattande och kvalitativa medicinska studier kring olika bantningsmetoder har faktiskt presenterats i olika ansedda medicinska tidskrifter. Flera av dessa studier, bla en israelisk presenterad 2008 i New England Journal of Medicine (refererad på Läkartidningens webbplats under sektionen »endast på webben« 1 augusti 2008), har visat att Atkins-metoden tycks vara något bättre än övriga. De tidigare publicerade medicinska studierna har dock inte följt studiedeltagarna så länge som den aktuella undersökningen, där data alltså finns från två års tid.
Sammantaget bör den aktuella studien betraktas som ett misslyckande för olika dieter, Atkins inkluderat. Den gamla »sanningen« att det inte finns några genvägar eller mirakelkurer för viktnedgång tycks stå sig. För den som vill bli av med vikt gäller således den lika tråkiga som enkla regeln: gör av med mer energi och sätt i dig mindre.



Den aktuella studien måste betraktas som ett misslyckande för olika dieter, Atkins inkluderat.