Autoreferat. Rökning och fetma (BMI ≥30) är två av de viktigaste modifierbara riskfaktorerna för förtida död i västvärlden. Huruvida övervikt (BMI 25–29,9) och undervikt (BMI <18,5) är kopplade till förtida död, och huruvida rökning och övervikt har en synergistisk effekt för dödsrisk bland unga män har hittills varit okänt. En studie i BMJ presenterade resultat från 45 920 svenska 18-åriga män som följts avseende förtida död kopplat till övervikt och rökning. Data över längd, vikt, muskelstyrka, socioekonomisk sta­tus och rökvanor samlades in vid obligatoriska mönstringstest 1969/70.Under 38 års uppföljning dog 2 897 av männen. Lägst dödlighet sågs hos icke­rökare som var normalviktiga eller lätt underviktiga, medan högst dödlighet dokumenterades för feta storrökare (>10 cigaretter/dag). Såväl fetma som storrökning var associerad med en dryg fördubbling av risken för förtida död i en multivariat analys. Även övervikt, men inte undervikt, var dock associerad med ökad dödsrisk oavsett rökvanor. Gruppen extremt underviktiga (BMI <17) uppvisade likartad riskökning som överviktiga. Även om feta storrökare hade en nästan femfaldigt högre dödsrisk än normalviktiga icke-rökare, efter justering för socioekonomisk status, ålder och muskelstyrka, kunde ingen syn­ergistisk effekt av rökning och övervikt upptäckas. Givet den fortsatt relativt höga förekomsten av rökning och senare tids dramatiska ökning av övervikt och fetma bland unga svenska män finns det stora möjligheter att förebygga förtida dödsfall. Även om dödsrisken delvis medieras av övervikt, fetma och rökning i vuxenlivet kvarstår argument för förebyggande åtgärder i ungdomen, eftersom hälsobeteenden ofta grundläggs tidigt i livet. Fynden kan jämföras med resultat från vuxna, som nyligen publicerades i Lancet (se nästa sida), där dödsriskerna för rökare och personer med BMI ca 35 var likartade.


Högst dödlighet noterades hos feta storrökande män i denna studie som följt drygt 45?000 svenska män under 38 års tid.