Hjärtceller nybildas under livet, och efter en normal livstid har närmare hälften av hjärtats celler regenererats. Det visar en svensk studie gjord av forskare vid Karolinska institutet som presenteras i Science. Den medicinska »sanningen« att vi föds och dör med samma hjärta tycks alltså inte stämma. Fältet har varit omdebatterat under senare år, och vissa forskare har hävdat att nybildning av hjärtceller faktiskt kan ske, men konsensus har varit att om vi förlorar kardiomyocyter, tex vid en hjärtinfarkt, kan nya hjärtceller inte bildas och ersätta de skadade.
Den aktuella studiens resultat visar att många medicinska textböcker måste skrivas om. Undersökningen bygger på ett ovanligt tillvägagångssätt. Författarna har nämligen baserat studien på effekter av provsprängningar av kärnvapen gjorda från början av 1950-talet fram till 1963. Dessa sprängningar resulterade i att en form av radioaktivt kol (den radioaktiva isotopen kol-14) kom ut i atmosfären. Halterna av isotopen steg då sprängningarna inleddes och har efter 1963 sjunkit över tid. Isotopen har inkorporerats i växter och djur, bla i mänskligt DNA.
Genom att mäta halterna av isotopen i humana kardiomyocyter har författarna lyckats åldersbestämma hjärtceller och därigenom kunnat beräkna i vilken takt och omfattning som nybildning av hjärtceller sker. Författarna har använt sig av vävnad från individer födda före 1950 då sprängningarna påbörjades och då halterna av kol-14 steg snabbt i atmosfären. De hjärtceller som följt med individerna sedan födseln, då kol-14-halterna var låga, hade således låga halter kol-14 inkorporerat i sitt DNA, medan ombildade celler hade högre halter.
Resultaten visar att i 25-årsåldern nybildas cirka en procent av alla hjärtceller årligen. Andelen sjunker i takt med att vi blir äldre och utgör 0,45 procent per år i 70-årsåldern. Under en livstid har knappt hälften av hjärtats celler nybildats. Denna långsamma nygeneration har bidragit till att det varit svårt att visa att nybildning faktiskt sker. Den aktuella metoden, att åldersbestämma celler med hjälp av radioaktivt kol, har använts även för andra vävnader än hjärtat. En mängd tekniska lösningar har dock krävts för att möjliggöra åldersbestämning av just kardiomyocyter.
Piero Anversa, forskare vid Harvarduniversitetet, hör till dem som hävdat att nybildning av hjärtceller kan ske. Anversa, som förfäktat detta sedan mitten av 1980-talet, har dock hävdat att hjärtat omsätts fyra gånger under en normal livstid, vilket alltså är betydligt snabbare än vad de svenska forskarna nu visat. Att rönen öppnar nya terapeutiska möjligheter är uppenbart, då substanser som stimulerar regenerering av kardiomyocyter skulle kunna erbjuda en möjlighet att »reparera« hjärtat efter skador.
Charles Murray, hjärtforskare vid University of Washington, kallar studien för »en av de viktigaste inom kardiologin under senare år« i en kommentar, som även den presenteras i Science. Rönen blev kraftigt uppmärksammade världen över, inte bara i medicinsk press. Tidskrifter som National Geographic, New York Times och den ekonomiska tidskriften Forbes gjorde alla stora artiklar baserade på studien.