AVHANDLING. Det finns inget trollspö i det förebyggande arbetet mot ungas tobaksbruk. Fortsatt kunskapsutveckling i fråga om underliggande mekanismer och preventiva arbetssätt är nödvändig.
I en avhandling har effekterna utvärderats av ett interventionsprogram riktat till unga i Västerbotten, som bedrivits sedan 1993 (Tobaksfri Duo). Vuxnas roll och betydelse i det tobaksförebyggande arbetet har också studerats. Avhandlingen baseras på fyra delstudier utgående från tre separata dataset. Studierna gjordes bland ungdomar i åldern 13, 15 och 17 år.

Under den sjuåriga uppföljningsperioden sjönk 15-åringars rökning med nästan hälften, från 16,7 till 9,2 procent, medan ingen förändring sågs nationellt. En oväntad bonuseffekt rapporterades också. För att få delta i projektet som vuxen och fungera som stöd för en ung deltagare i Tobaksfri Duo krävdes att den vuxne inte använde tobak. En av fyra vuxna som deltog var tobaksbrukare och slutade använda tobak för att kunna delta. Långsiktigheten i arbetet var viktig, då de större effekterna visade sig först efter tre till fyra år.
I en intervjustudie med 15-åriga rökare beskrevs rökning som ett sätt att få kontroll över sina känslor och sin situation under de tidiga tonåren. Nära relationer med vuxna som »brydde sig« var en anledning till att röka mindre eller att försöka sluta röka. I en nationell enkätstudie med data från tre årtionden blev tonåringarna alltmer positiva till att föräldrar ingrep mot barns rökning. Ungdomarna stöttade detta, oberoende av om de själva rökte eller inte.
Resultaten talar mot uppfattningen att ungdomar ignorerar eller till och med ser negativt på föräldrars försök att motverka tobaksbruk. En gemensam och konsekvent norm mot tobak från både skola och föräldrar med ett stödjande förhållningssätt kan fungera tobaksförebyggande bland unga.