Energibalansen tycks spela större roll än kolhydrat- och fettintaget för patienter med bukfetma. Detta bekräftas i en ovanlig interventionsstudie från en namnkunnig australisk forskargrupp [1]. Studien är lång (tolv månader) och noggrant genomförd. Skillnaden i kolhydratintag är stor mellan de två studiegrupperna, och man har troligen lyckats matcha så att kalorirestriktionen blev lika uttalad i båda grupperna.

Forskarna randomiserade 118 kvinnor och män med bukfetma och ytterligare minst en faktor inom metabola syndromet till en diet med en fördelning av energiprocent mellan kolhydrat, protein och fett på antingen 4/35/61 eller 46/24/30 (E%). Den första dieten motsvarar det som i Sverige populärt kallas LCHF (low-carb high-fat). Uppföljningen var minutiös med kostregistrering i hemmet.
Föga förvånande blev bortfallet stort, drygt 40 procent i båda grupperna. Hos de 59 procent som fullföljde studien beräknades kolhy­drat­intaget efter halva tiden till 8 E% i LCHF-gruppen (n = 33) och 45 E% i kontrollgruppen (n = 36), en drastisk skillnad jämfört med nästan alla tidigare studier.

Beräknat energiintag var omkring 1 500 kcal/dag, och båda grupperna minskade runt 13 kg i vikt utan signifikant skillnad sinsemellan (Tabell). Även den markanta minskningen av fettmassa och abdominellt fett (mätt med DXA) och sänkningen av blodtryck och CRP var likvärdig i de två grupperna, liksom förbättringen av blodsocker och fasteinsulin. Total- och LDL-kolesterol steg visserligen i LCHF-gruppen, men HDL-kolesterol och triglycerider utvecklades gynnsamt av LCHF-dieten. Författarnas egen tolkning är att energiintaget är avgörande för utvecklingen av bukfetma, förhöjt blodtryck och CRP och att kolhydratrestriktion har både fördelar och nackdelar avseende metabola syndromet.

I utgångsläget hade 40 procent förhöjt fasteblodsocker och 57 procent metabola syndromet. Att effekten av kalorirestriktion på blodsocker och insulin inte förstärktes av det extremt låga kolhydratintaget (eller försvagades av fett­intaget på 55 E%) är anmärkningsvärt. Studien talar emot föreställningen att insulinresistens och diabetes typ 2 uppstår genom en ogynnsam balans mellan kolhydrater och fett.

Även om energibalansen tycks ha spelat en avgörande roll så ger studien inget starkt stöd för att bukfeta patienter ska rekommenderas ett minskat kaloriintag utan ändrat livsmedelsval. Det är svårt för de allra flesta att sluta äta om man inte är riktigt mätt. Vår erfarenhet är att en kost baserad på rotfrukter, frukt, grönsaker, kött, fisk och ägg är mer mättande per kalori än en traditionellt nyttig kost, vilket underlättar kalorirestriktion »utan tvångströja« [2]. En sådan kostmodell prövades emellertid inte i den aktuella studien.