Ballongvidgning med inläggning av stent i hjärtats kranskärl (perkutan koronar intervention, PCI) är standardbehandling hos patienter med kärlkramp och hjärtinfarkt. Totalt görs ca 19 000 ingrepp per år i Sverige. Ärrbildning i kärlväggen leder dock till restenos inom 3–12 månader hos upp till 30 procent av patienterna.
Läkemedelsavgivande stentar (drug eluting stents, DES) med läkemedel som hämmar cellåterväxt har i flera randomiserade studier visats halvera risken för restenos och behovet av nya ingrepp jämfört med vanliga stentar. Den hämmade cellåterväxten riskerar dock att lämna metallen delvis oskyddad med viss risk för trombpålagring.
En tidigare studie utgående från registret för koronarangiografi och angioplastik i Sverige (SCAAR) indikerade ökad dödlighet hos patienter som fått DES jämfört med dem som fått vanlig stent. Fynden fick stort genomslag i massmedier, vars långtgående slutsatser skapade stor oro hos tusentals patienter som fått DES.
Vi har undersökt utfallet hos samtliga patienter i Sverige som fått en eller flera stentar implanterade under åren 2003 till 2006, med upp till fem års uppföljning. Resultaten publicerades nyligen i New England Journal of Medicine. Under den aktuella tidsperioden hade 47 967 patienter behandlats med 86 552 stentar vid 55 465 interventioner. Under uppföljningen registrerades 3 198 fall av hjärtinfarkt och 2 380 dödsfall.
Studien visar en betryggande säkerhet för DES. Död och/eller hjärtinfarkt inträffade lika ofta som i gruppen med vanliga stentar. Vid subgruppsanalys framkom ökad dödlighet och högre risk för hjärtinfarkt endast hos patienter som behandlats under 2003. DES var då en ny teknik, och den initialt ökade risken förklaras sannolikt av en kombination av faktorer, som sämre selektion av lämpliga patienter och att tekniken för implantation inte var optimerad. Dessutom har praxis för farmakologisk behandling efter ingreppet förändrats. I dag rekommenderas minst tolv månaders trombocythämmande behandling.
Den aktuella studien visar också att implantation av DES minskade risken för restenos till hälften jämfört med vanlig stent. I absoluta tal var emellertid den genomsnittliga riskminskningen måttlig; 39 patienter behövde behandlas med DES för att förhindra ett fall av re-stenos med motsvarande vanlig stent. För patienter med hög risk för restenos, som diabetiker med tunna kärl, behövde dock bara tio patienter behandlas med DES för att förhindra ett fall av restenos.
Sammanfattningsvis medför DES inte någon ökad risk för död eller hjärtinfarkt. Generellt minskar risken för restenos måttligt. För högriskpatienter ger DES dock en kliniskt betydelsefull minskad risk för restenos.