Blodtrycksbehandling är tillsammans med lipider och glykemisk kontroll hörnstenarna i den multifaktoriella behandling som framgångsrikt visat sig kunna minska den förhöjda risken för kardiovaskulära komplikationer hos patienter med typ 2-diabetes. Blodtrycksmålet är i dag 130/80 mm Hg mätt som mottagningsblodtryck.
Ett bättre sätt att mäta blodtrycket är med ambulatorisk blodtrycksmätning (ABM), som ger information inte bara om medelblodtrycket över dygnet utan också om förändringar över dygnet (där nattligt medelblodtryck <120/70 mm Hg rekommenderas). Det är tidigare känt att ABM bättre förutsäger den framtida kardiovaskulära risken än vanligt mottagningsblodtryck och att mindre skillnad mellan dag- och nattblodtryck än ca 10 procent är prognostiskt ogynnsam (s k non-dipping).CARDIPP (Cardiovascular risk factors in patients with type 2 diabetes – a prospective study in primary care) är en kohortstudie, där omfattande hjärt- och kärlundersökningar utförts på 769 patienter med typ 2-diabetes i åldrarna 55–66 år från primärvården i Jönköpings och Östergötlands län. Datainsamlingen genomfördes under åren 2005–2008 och omfattade bl a blodtryck mätt med konventionell manuell teknik samt med ABM, ekokardiografi, pulsvågsanalys med aplanationstonometri för beräkning av centralt blodtryck och pulsvågshastighet. I en av de första publikationerna från CARDIPP visas att hos 30 procent av individer med normalt mottagningsblodtryck (<130/80 mm Hg) förelåg ett förhöjt nattligt medelblodtryck >120/70 mm Hg, något som i studien kallas »masked nocturnal hypertension«. Individer med maskerad nattlig hypertoni hade högre pulsvågshastighet, vilket återspeglar högre grad av kärlstelhet och högre centralt blodtryck än individer med normalt mottagningsblodtryck och normalt nattligt blodtryck. Maskerad nattlig hypertoni är tidigare inte beskriven och kan nu komma att utgöra en viktig riskmarkör för subklinisk organskada hos patienter med typ 2-diabetes.