Målsättningen med den aktuella studien var att på ett konsekutivt 5-årsmaterial av 296 infrainguinala rekonstruktioner på 247 patienter analysera postoperativa komplikationer och deras orsaker och incidens. Patientkarakteristika och peroperativa faktorer registrerades pros­pektivt, och postoperativt registrerades alla komplikationer två gånger dagligen. På ett veckomöte klassificeradeskomplikationerna
• som konsekvens, i princip ledande till någon intervention eller död
• som orsak i fyra kategorier: misstag i icke-kirurgisk behandling, misstag i kirurgisk teknik, patientkomorbiditet som orsak och faktorer utanför den kirurgiska vården.

Vid 73 av de 296 operationerna (25 procent) registrerades 129 komplikationer. Oberoende riskfaktorer för uppkomst av komplikation var akut kirurgi och tidigare cerebrovaskulär händelse. De vanligaste kirurgiska komplikationerna var postoperativ blödning, tidig graft­ocklusion och infektion i operationsområdet. De vanligaste konsekvenserna av komplikationer var blodtransfusion och någon medicinsk behandling. Reoperation var indicerad i 16 procent av fallen, och mortaliteten var 5 procent. Författarnas konklusion är att komplikationer är vanliga, att kännedom är nödvändig för adekvat profylax, att högriskpatienter ska ges adekvat information om potentiella risker med ingreppet och att komplikationsregistrering är viktig.

Enligt min uppfattning har inga nyheter framkommit, men det är givetvis av värde att redovisa ett prospektivt material. Frågan är om en registrering två gånger per dygn är nödvändig. Det finns ingen analys av om detta ökar frekvensen registrerade komplikationer eller säkerheten i registreringen. Jag känner mig tveksam till att så är fallet. Sammanfattningsvis är en prospektiv komplikationsregistrering viktig för att kunna kontrollera sina resultat, upptäcka avvikelser och analysera eventuella skillnader mellan sjukhus och regioner samt förändringar över tid.