AV-block I (PQ-tid >200 ms) har traditionellt betraktats som en godartad åkomma utan ökad risk för mortalitet eller progredierande överledningsrubbning. Dessa data baserar sig på stora populationsstudier, framför allt av amerikanska flygvapenpiloter, gjorda i slutet av 1940-talet och som följts upp under 13–15 år. Det enda signifikanta fyndet i dessa undersökningar var att man såg en något ökad risk för koronarsjukdom.
Prevalensen av AV-block I är 1,5–2,5 procent i samband med EKG-registrering hos i övrigt friska individer. Tillståndet kan sannolikt vara intermittent, och man har i samband med 24-timmars-EKG hos vältränade unga män kunnat registrera förekomst i 8 procent av fallen. I sällsynta fall kan en extrem förlängning av överledningstiden (>300 ms) ge upphov till hemodynamiska symtom och då bli föremål för behandling med pacemaker i syfte att normalisera överledningen.

Cheng och medarbetare har nyligen pub­licerat en studie där man utnyttjat Framingham-materialet för långtidsuppföljning av patienter med AV-block I. Undersökningen, som var prospektiv, inkluderade 7 575 individer med en me­delålder på 47 år som alla hade genomgått 12-avlednings-EKG. Studiegruppen inkluderades under åren 1968–1974 och följdes upp fram till 2007. Förlängd PQ-tid förelåg hos 1,6 procent av populationen. Dessa var äldre, framför allt män, och hade ökad förekomst av hypertoni, diabetes mellitus och isch­emisk hjärtsjukdom.
Under uppföljningen framkom en tvåfaldigt ökad risk att utveckla förmaksflimmer (hazard-kvot, HR, 2,06; 95 procents konfidensintervall, CI, 1,36–3,12; P < 0,001), en trefaldigt ökad risk för pacemaker­implantation (HR 2,89; 95 procents CI 1,83–4,57; P < 0,001) och en något ökad risk för högre dödlighet (HR 1,44; 95 procents CI 1,09–1,91; P = 0,01). Under uppföljning progredierade retledningsstörningen i AV I-gruppen hos ca 30 procent av patienterna, antingen med ökad PQ-tid eller utveckling av höggradigt AV-block alternatiavt skänkelblock. Motsvarande utveckling sågs i betydligt lägre grad hos patienter utan AV-block I. Resultaten är givetvis intressanta, då de går stick i stäv med vår tidigare uppfattning, nämligen att AV-block I är en benign åkomma. Frågan är förstås hur, på basis av dessa fynd, patienter ska följas. Vi kommer sannolikt inte att få några ytterligare studier kring detta ämne. Den mest pragmatiska rekommendationen blir därför att patienterna rutinmässigt bör följas avseende kardiella symtom och progressiva EKG-förändringar.