Prevalensen av typ 2-diabetes ökar mycket snabbt i Asien. Det visar en sammanställning presenterad i JAMA. Författarna har gjort en omfattande genomgång av engelskspråkiga medicins­ka artiklar och studier som publicerats under perioden 1980–2009. De oroas av den utveckling de noterat i regionen.
Tittar man specifikt på Kina konstaterar författarna att 1 procent av alla kineser hade diabetes år 1980. Under 2007 var andelen 5,5 procent. Fördelningen skiljer sig kraftigt mellan olika delar av landet. Prevalensen är betydligt högre i stora städer som Peking och Shanghai än på landsbygden. Värt att notera är att det sannolikt finns ett stort mörkertal, då många kinesiska dia­betiker är odiagnostiserade, något som för övrigt gäller hela Asien.
Även Indien uppvisar en liknande utveckling. Diabetesprevalensen i städerna var ca 3 procent i början av 1970-talet och steg till 12 procent vid millennieskiftet. Det är givetvis ingen hemlighet att den stigande diabetesprevalensen har skett i takt med att många av regionens länder utvecklats ekonomiskt och gått över alltmer till västerländsk livsstil och kost. Just kostförändring, brist på motion och rökning lyfts fram som primära orsaker till diabetesutvecklingen i Asien.

En intressant aspekt är att asiatiska länder inte har samma överviktsproblematik som delar av Europa och USA men att det ändå finns en mycket stor andel diabetiker. Det indikerar att risken för typ 2-diabetes ökar vid lägre BMI för asiater än för amerikaner och européer. Det finns dock ingen anledning att stirra sig blind på BMI som riskfaktor. Anledningen är att många asiater har normal kroppsvikt men ökad bukfetma och lägre muskelmassa. Det gör midjemått till ett viktigt mått för att identifiera individer med ökad risk för typ 2-diabetes. En annan skillnad mellan Asien och USA/Europa är att en proportionellt sett större andel unga och me­delålders asiater drabbas av typ 2-diabetes, vilket under kommande decennier riskerar att leda till allvarliga konsekvenser i form av följdsjukdomar som hjärt–kärlsjukdom, retinopati och nefropati.

Utvecklingen med ökad prevalens av typ 2-diabetes i Asien spås fortsätta om inget görs. Det kommer att leda till stora påfrestningar för dessa länders ekonomier och sjukvårdssystem. Den aktuella studien är inte den första som höjer ett varningens finger för utvecklingen. Lancet lyfte fram problematiken i slutet av 2006 (Läkartidningen nr 1–2, 2007, sidan 19) och konstaterade då att behovet av att ändra människors livsstil var akut och att regeringar och sjukvårdsmyndigheter inte tog problemet på tillräckligt stort allvar. Om inget görs kan de ekonomiska och medicinska konsekvenser som drabbar asiatiska länder till följd av diabetesepidemin bli oöverblickbara, fastslog Lancet, och den inställningen delas till fullo av författarna till den nu aktuella artikeln.
Utvecklingen är dock inte omöjlig att vända, skriver författarna och lyfter som exempel fram en studie gjord i Kina i början av 1990-talet, där man med hjälp av förändrade kost- och motionsvanor lyckades sänka diabetesrisken kraftigt hos kineser med nedsatt glukostolerans.