Pyloromyotomi är sedan många år standardbehandling för barn med infantil hypertrofisk pylorusstenos. Det finns inget acceptabelt medicinskt behandlingsalternativ. Medan den longitudinella klyvningen av pylorusmuskeln, beskriven av Ramstedt, har gjorts på oförändrat vis i närmare 100 år har sättet att ta sig in till pylorus ändrats över tid. Originalmetoden var ett övre me­del­linjesnitt, som utvecklades via ett högt tvärsnitt med dragning åt höger till ett navelsnitt, enligt Tan-Bianchi, för bättre kosmetiskt resultat. Under senare år har den laparoskopiska tekniken utvecklats. På många barnkirurgiska centra är den i dag den rådande modaliteten för att ta sig in i bukhålan och genomföra Ramstedts operation.

I januari 2009 publicerades i BMJ en prospektiv, randomiserad, dubbelblindad multicenterstudie som jämförde öppen kirurgi med laparoskopisk kirurgi. Både anestesi, postoperativ smärtlindring och postoperativ upptrappning av peroralt intag skedde enligt ett standardiserat protokoll.
Beräkningen av statistisk styrka var baserad på 200 patienter, 100 i varje arm, men studien avbröts i förtid av monitoreringskommittén på grund av att man fann en signifikant skillnad mellan behandlingsgrupperna i ett primärt effektmått. Således inkluderades 93 patienter i den öppna gruppen och 87 i den laparoskopiska. Ålder, vikt, gestationsålder, preoperativ alkalos och preoperativ sjukdomsduration var lika i båda grupperna.
Primära effektmått var tid till fullt födointag och postoperativ vårdtid. Tid till fullt födointag var signifikant kortare i den laparoskopiska gruppen, 18 timmar jämfört med 24 timmar i den öppna gruppen. Tid till hemgång var signifikant kortare i den laparoskopiska gruppen, 33 timmar mot 44 timmar i den öppna. Operationstiden var signifikant kortare i laparoskopigruppen, och antalet postoperativa analgetikadoser var lägre. Ingen skillnad sågs i anestesitid eller i intra- eller postoperativa komplikationer.

Författarna konkluderar att den laparoskopiska tekniken bör vara förstahandsmetod vid behandling av infantil hypertrofisk pylorusstenos vid de centra som har erfarenhet av laparoskopisk kir­urgi. Detta är den första prospektiva, dubbelblindade randomiserade studien som tydligt kan påvisa signifikanta fördelar med minimalinvasiv kirurgi på barn och visar på vikten av högkvalitativ kliniknära forskning på denna patientkategori och vikten av en fortsatt utveckling av minimalinvasiv kirurgi på barn.