Flera historiska personers medicin­histo­ria och dödsorsak har utretts med hjälp av både historiska dokument och modern teknik under senare år. Till dessa hör bl a Napoleon, som enligt en artikel som presenterades i Nature avled i sviterna efter en Helicobacter pylori-infektion (refererad i Läkartidningen 7/2007, sidan 489). I en färsk studie presenterad i Annals of Internal Medicine är det Mozarts dödsorsak som detaljgranskas av forskare från Österrike och Holland.
Den österrikiske mästerkompositören avled vid 35 års ålder i Wien i december 1791 efter vad som ofta beskrivs som »en kort tids sjukdom«. Dödsorsaken har alltsedan dess varit omdebatterad. Envisa rykten om att han mördats av kompositören och antagonisten Antonio Salieri tycks ha saknat grund men har trots det framförts frekvent, t ex i Milos Formans flerfaldigt Oscarsbelönade film »Amadeus« från 1985. Vissa experter har hävdat att Mozart avled i en influensa som drabbade Österrike och Wien 1791. Andra har förfäktat teorin att det var en parasitinfektion (trikinos) som tystade kompositören för gott. Därtill har ett stort antal andra mer eller mindre seriösa teorier och rykten lyfts fram.

Vad som dock tycks vara klarlagt är att Mozarts njurfunktion var nedsatt. Enligt flera källor var han dessutom drabad av svåra depressiva besvär och hepatit. Författarna har kommit fram till att den genomsnittliga livslängden i Österrike var 45 år för män och 54 år för kvinnor vid tiden då Mozart dog. Det innebär att kompositören dog tidigt, även med den tidens mått mätt. Författarna har tittat på uppgifter om dödsorsaker från perioden och konstaterar att den vanligaste dödsorsaken i Wien i slutet av 1700-talet var tuberkulos. Den näst vanligaste orsaken var malnutrition. Men den aktuella studiens konklu­sion är att det varken var tuberkulos eller malnutrition som orsakade Mozarts död utan att denna i stället berodde på en streptokockinfektion. Till den slutsatsen har författarna kommit av flera anledningar. En är att ett flertal ögonvittnen lämnat uppgifter om att Mozart var rejält uppsvullen över hela kroppen vid tidpunkten för sin död.

När författarna undersökte dödsorsaker hösten 1791 såg de att ett oproportionerligt stort antal individer avled till följd av just ödem (oftast inte specificerat närmare än bara »ödem« i de källor som använts) veckorna före och efter Mozarts död jämfört med motsvarande period åren 1970 och 1792. Författarna har av detta dragit slutsatsen att den plötsliga ökningen av dödsfall till följd av ödem berodde på att en infektion spreds.
Det visade sig vidare att en mindre streptokockepidemi, som tros härstamma från ett militärsjukhus, härjade i och kring Wien vid tiden kring Mozarts död. Slutsatsen är således att Mozart dog av akut njursvikt till följd av glomerulonefrit, som orsakades av en genomgången streptokockinfektion.

Anders Hansen
läkare, frilansjournalist

Ann Intern Med. 2009;151:274-8.