Underläkare upplever ofta etiskt svåra situationer i sitt arbete. I en studie har 14 australiska läkare med mellan ett och fyra års arbetserfarenhet ombetts berätta om händelser de funnit etiskt problematiska. Sex teman kunde urskiljas:
• Att vara inblandad i behandling som man uppfattar som oriktig. Detta var det mest framträdande temat. Här märktes att doktorn var djupt engagerad: »Jag sa att jag inte assisterar på den operationen …«
• Att överordnade läkare motarbetat avslöjande om begångna fel.
• Att klara ett arbetsmoment ensam fastän man bett om hjälp. Här fanns både oro för patienten och rädsla för att själv råka illa ut: »Helt ensam på det hektiska sjukhuset.«
• Att man observerat beteende man man ansåg var oetiskt, exempelvis att läkare höll fast vid en möjlig andra lungtransplantation när patienten i stället borde ha fått komma hem och ta farväl av sin familj. Ett annat exempel: En sjuksköterska behandlade sin sjuke anhörige utöver avdelningsordinationerna.
• Att säga sanningen. Tillrättalagda versioner av möjligheter till behandling. Anhöriga bestämde vad som sades till patienten.
• Brist på informerat samtycke. Graviditetsprov togs utan patientens vetskap. Patienter övertalades till vård på sjukhem.
Andra teman var att ha hand om patienter man tyckte illa om, att utnyttja patienter för att lära sig nya färdigheter och inkomster från läkemedelsbolag.Flera läkare kunde först inte beskriva något problem. De hade rekryterats genom att aktivt svara på en inbjudan och måste således ha varit intresserade.

Författarna diskuterar möjligheten att dagens medicinetikundervisning fokuserar på dramatiska, teknologibundna situationer och förhindrar ett direkt erkännande av att vardagens mindre konflikter kan vara moraliskt laddade. Medicinetiska problem presenteras ju ofta som berörande patient–läkarerelationen, men svårigheterna som de unga läkarna beskrev var ofta förbundna med relationen till kolleger som man var i beroendeställning till.

Intervjuresultaten understryker behovet av diskussioner i vardagliga ärenden, där alla berörda har möjlighet att ta upp det de ser som viktigt. Dessa samtal torde också vara till nytta för äldre kolleger som kan ha blivit för lojala eller blinda för vårdmaskineriets brister.