Antalet suicid har minskat kraftigt i Sverige. År 1995 begicks 1 783 suicid, medan antalet år 2005 var 1 451 (–332 eller en minskning med 18,6 procent). Undertecknad har påvisat att detta hade ett starkt tidssamband med den ökade användningen av antidepressiva läkemedel i befolkningen och att motsvarande samband kunde ses i övriga nor­diska länder [Läkartidningen. 2000;97:1644-50]. Därefter har ett drygt 20-tal internationella studier bekräftat att ökad användning av antidepressiva åtföljts av färre suicid [European Psychiatric Revue. 2008;1:24-6].

För att hävda att detta tidssamband är uttryck för ett orsakssamband måste dock visas att de individer som antas ha räddats från suicid tillhört den del av befolkningen som behandlats med antidepressiva. För att undersöka detta analyserade vi samtliga 16 937 suicid som genomgått rättstoxikologisk scree­ning i Sverige åren 1995–2005. De suicidfall där antidepressiva läkemedel påvisats ansåg vi ha tillhört den behandlade delen av befolkningen.

Om minskningen i suicid orsakats av anti­de­pres­siva läkemedel bör minskningen ha skett inom just denna kategori. Om minskningen i suicid däremot haft andra orsaker än antidepressiva bör den ha varit proportionellt lika i den behandlade respektive den obehandlade delen av befolkningen. Vi kunde emellertid inte utan vidare jämföra antalet behandlade och obehandlade individer som begått suicid 2005 med motsvarande år 1995 för att se var minskningen skett, eftersom användningen av antidepressiva hade blivit betydligt vanligare i befolkningen och därmed ökat sannolikheten för att antidepressiva skulle kunna påvisas efter suicid. Vi analyserade därför också en kontrollgrupp bestående av samtliga 33 426 olycksfall eller naturliga dödsfall som genomgått rättstoxikologisk screening under samma period. Andelen av dessa där antidepressiva kunde påvisas hade ökat med 109 procent mellan 1995 och 2005.

Vi antog att detta avspeglade den ökade andelen av befolkningen som behandlats, och därmed borde sannolikheten för att individer som begått suicid hade behandlats med antidepressiva också ha ökat med 109 procent. Detta skulle innebära en ökning från 354 behandlade år 1995 till 741 år 2005 (354 + 354 × 109 procent). Från detta intermediära beräknade antal drog vi sedan den reella minskningen i suicid utifrån de två alternativa förutsättningarna:
• Om antidepressiva var orsaken till minskningen i suicid borde minskningen ha skett inom kategorin behandlade, som då kunde förväntas vara 409 (741 – 332).
• Om antidepressiva inte var orsaken till minskningen i suicid borde minskningen ha skett proportionellt lika i befolkningen oavsett behandling med antidepressiva. Det förväntade antalet behandlade borde då vara 603 (741 – 741 × 18,6 procent).

Då det observerade antalet suicid där antidepressiva hade påvisats år 2005 var 420 är det uppenbart att uppskattningen som baserades på antagandet att antidepressiva var orsaken till minskningen i suicid beskrev verkligheten bäst (P < 0,001). Minskningen av suicid hade således skett bland individer som behandlats med antidepressiva, och därmed är det troligt att antidepressiva verkligen var orsaken till minskningen!Av nödvändighet byggde studien på ovan redovisade grundantaganden. För att validera dessa undersökte vi på samma sätt som vi undersökte antidepressiva fyra andra läkemedel som vi antog inte förebyggde suicid (zolpidem, zopiklon, dextropropoxifen, tramadol). Till skillnad från vad fallet var för antidepressiva visade sig de observerade antalen suicid där dessa substanser påvisades förklaras bäst av det antal som kunde förväntas om de inte påverkade suicidrisken. Resultatet för an­ti­depressiva var således specifikt för antidepressiva.Detta är den första befolkningsbaserade studie som på individnivå visar att det tidigare observerade tidssambandet sannolikt är uttryck för ett orsakssamband. Detta implicerar att antidepressiva förebygger 500–600 suicid per år i Sverige, vilket utgör en enorm förbättring av folkhälsan. Detta bör beaktas vid beräkning av dessa läkemedels kostnadseffektivitet samt vid utarbetande av riktlinjer för depressionsbehandling och vid prioritering av resurser för suicidprevention.