I en elva års uppföljningsstudie (FIN11 study) av behandling med antipsykotiska läkemedel i Finland har Tiihonen och medarbetare redovisat övertygande evidens för suicidförebyggande effekter vid schizofreni.
Författarna använde finska nationella register för läkemedelsbehandling, behandlingsdia­gnoser och dödsorsaker. Sammanlagt 66 881 individer identifierades av en total population på 5,2 miljoner, och mortalitet och dödsorsak noterades för perioden 1996–2006. I förs­ta hand ville författarna fastställa dödligheten vid schizofreni och betydelsen av läkemedelsbehandling under observationsperioden samt eventuella skillnader beroende på vilka preparat som använts. De sex mest frekventa antipsykotika utöver jämförelsepreparatet perfenazin identifierades, nämligen klozapin, olanzapin, tioridazin, risperidon, haloperidol och quetiapin.

Mortaliteten för män i den studerade gruppen var 31,3 procent och för kvinnor 37,1 procent, och medelåldern vid uppföljningsstarten var 51 år. Studiepopulationen delades upp avseende förekomst av antipsykotisk medicinering och behandlingstidens längd. Mortaliteten i gruppen utan medicinering var 56 procent, medan den var betydligt lägre i de behandlade grupperna. Den största behandlingsgruppen fick antipsykotika under minst sju år eller upp till hela den elvaåriga obseravationstiden, och här var dödligheten bara hälften, eller knappt 27 procent.

Uppdelat på preparat visade klozapin avvikande och lägre total mortalitetsrisk än övriga preparat, framför allt på grund av halverad suicidrisk. Författarna framhåller att gruppen and­ra generationens antipsykotika är heterogena avseende mortalitetsrisk men att klozapin avgjort minskar dödligheten effektivare än övriga studerade preparat. De föreslår vidare att användningen av klozapin bör omvärderas och, får man förmoda, eventuellt utökas vid schizofreni.

Studien är direkt tillämplig i klinisk praxis, och mitt råd till landets läkemedelskommittéer är att ta upp frågan om rollen för klozapin i kliniskt bruk inför 2010 års rekommendationer. Det är värt att notera att klozapin inte åtföljdes av ökad dödlighet i hjärt–kärlsjukdom. En rimlig möjlighet är att den relativt höga risken för metabola syndromet som klozapin åtföljs av helt kompenseras av bättre effekt mot grundsjukdomen. För kliniker finns i studierapporten angelägna argument i dialogen med patienter och närstående avseende värdet av läkemedelsbehandling vid schizofreni.